De Omoraliska Spelen DOS

Jag blir berörd när Kajsa Bergqvist står överst på prispallen och mottager den åtråvärda guldmedaljen. Jag blir berörd för jag känner mig delaktig i hennes glädje, för jag känner mig stolt att vara svensk och för att jag vet hur mycket hon har kämpat för att nå dit. Lika berörd blir jag när Stefan Holm upprepar Kajsas bragd, trots att "han är för kort".

När kamerorna zoomar in dessa vältränade idrottsutövare lyser det sundhet och äkthet om dem. I en enda bild får jag illustrationen över vad idrottens själ består av; sundhet, äkthet och en strävan efter suveränitet och mästerskap.

Jag tror verkligen att både Kajsa Bergqvist och Stefan Holm är rena, men jag kan inte låta bli att tänka på det som hände i Lahtis. Vad är äkta? Vad är sunt?

När jag sedan får ta del av resultatet av en undersökning som TT låtit Sifo göra, där frågan var "Tror du att svenska elitidrottare dopar sig eller tror du det inte?", blir jag mer och mer skeptisk. Svaret blev att 55 procent av de tillfrågande 1002 personerna trodde att svenska elitidrottare dopar sig, 37 procent att de inte gör det. Åtta procent var tveksamma eller visste inte.

Det är som om det gäller andra regler, eller rättare sagt så gäller inga regler alls. Strävan mot suveränitet och mästerskap har fått ett nytt ansikte; Omoral.

För visst var Gunde Svans lögn om hur många tallrikar gröt hans stoppade i sig varje dag en mer moraliskt försvarbar lögn än det som det finska landslaget i skidor avslöjades med. Det är som om vissa idrottsutövare - och deras tränare - anammat Nietzsches tankegångar om att morallagarna inte gäller för de som leder utvecklingen, de han kallade för övermänniskor.

En annan fråga som infinner sig är om idrotten bara är en del av ett större sammanhang, en spegling av hur vi människor förhåller oss till varandra även utanför idrottsarenorna. Det innebär inte att idrotten kan frångå sitt ansvar, men frågan borde diskuteras i ett större sammanhang.

Det handlar inte bara om moral, eller bristen på den, det handlar lika mycket om ekonomi och makt och egots tillfredsställelse, Men, när vi tappar förankringen i moralen kommer det - garanterat - att spåra ur.

Ett framtida scenario skulle kunna vara som följer:

Framtida sporter inom De Omoraliska Spelen skulle kunna vara kanylstafett, blodplättslöpning, hemoglobinhaltsklättring, venorientering och de två publikmagneterna "kast med eget urinprov" och "tulltjänstemannajudo". Eller om man vill se det med dagens verklighet så finns det väl egentligen bara en gren som skulle passa in; bågskytte!

Tävlingen skulle sponsras av underklädesföretaget Stay-Up, Lay-Down, Shut-Up, vars slogan "Mästare i alla grenar" kommer pryda stadens mest betydande byggnader, där ibland Börshuset, Forskningscentret För Fritt Fuskande FFFF och Hotell Sama Ranch.

Värd för hela kalaset skulle vara Syracuse, även i folkmun kallad för "Hemoglobinvärden" .

Där kan vi snacka om mästerskap och en strävan för alla de idrottande ungdomar som mentalt föreställer sig själva överst på prispallen, eller var det krispallen.

Av Per Poulsen 13 mar 2001 09:29