Stress och den moderna galenskapen

Tanken är förstås att vi ska må bättre. Resultatet av detta? Läkemedelsbolagen tjänar massor med pengar på vår dumhet att vi tror att vi förebygger stress, samtidigt som allt fler mår på sikt sämre på grund av att de inte längre känner av att någonting är fel förrän det är för sent eftersom varningssystemet tystnats.

Är det verkligen meningen att vi ska minska stressen i samhället genom att vi manipulerar bort en sund kroppslig reaktion som finns till för att skydda oss? Jag hoppas inte det. Räcker det inte med att vi köper Prozac och Losec för mer än 1 miljard kronor per år för att vi ska fatta att någonting är fel? Ska vi lösa stressen i samhället så ska vi istället ändra vansinnet i vårt sätt att leva. Det är VI som är problemet, och inte våra stresshormoner.

Som bland annat stresskonsult har jag under flera år kritiserat de flesta åtgärder som tas för att minska stressen i samhället. Detta för att de uppenbarligen inte har fungerat. Tänk på alla miljoner som spenderas på stressforskning och beskåda resultatet - en massa mätningar och konstaterande som bekräftar det vi redan vet - utan att vi blir mindre stressad för det. Tänk också på alla böcker och artiklar med mera som finns i ämnet. Resultatet? Vi vet mer om vad vi borde göra, men gör vi det i praktiken? Tveksamt. Bara för att orden finns i hjärnan betyder det inte att vi ändrar vårt beteende.

Jag har sedan ett tag tillbaka konstaterat att anledning till varför vi misslyckas med att minska stress är att vi inte förstår problemet. Vi tror att stress är någonting vi drabbas av, någonting som finns därute som inte har med oss att göra. Vi letar febrilt efter sätt att handskas med fienden och lyckas inte eftersom vi slåss mot fel sak. Stress är inte någonting därute utan det är VI som är vår stress.

För den som inte är säker på detta, är det ganska enkelt att kontrollera. Gå ut och leta efter stress. Leta på gatan, under bilar, bakom träd. Leta också i hemmet - bakom soffan, uppe på hyllorna, bland böckerna - ja var som helst. Stress hittar vi aldrig där, utan enbart där det finns minst en människa eller djur förstås. Stress är en inre reaktion mot en inre eller yttre påverkan, som vi upplever i kroppen och inte ut i omgivningen.

Egentligen är stressnivån i vårt samhälle helt korrekt. Folk SKA brännas ut i den takt de gör och till och med plötsligt vuxendöd hör hemma i Sverige år 2001, även om det låter helt fel att säga så. Varför? För att vi har skapat våra liv på det här sättet. Stressen är bara en del av det totala samhället som vi och enbart vi har lyckats pussla ihop. Kör man båten snabbt ska det vara turbulent i kölvattnet. Det vore konstigt att förväntar sig annat. Men det är det vi gör. Vi vill köra i 180 och samtidigt ha lugnt i kölvattnet.

Den dystra sanningen är att det är ingen annan som levererat stressen åt oss, det är vi som skapat det, och det är vi som dagligen återskapar det, fast oftast helt omedvetet. Problemet med oss är att vi tar gärna äran för allt som är positivt som vi skapar i livet, men skyller gärna på andra eller annat för allt som är negativt. Vi vill inte veta av vår egen inblandning av samma skäl att vi vill inte veta att det är vi som faktiskt skapat galna kosjukan, växthuseffekten, med mera.

Om inte vi stannar upp och reflekterar över varifrån stressen egentligen kommer ifrån samt vem det är som bär ansvaret så kommer ingenting att förändras. Det är inte forskare som ska levererar lösningar på stress eftersom forskare kan bara två saker - mäta och konstatera. Beviset för att de inte kan ge oss lösningar ser vi i det faktum att de själva har svårt att minska den egna stressen. Hur kommer vi som kan mindre om stress kunna göra någonting åt det om inte dem som har störst tillgång till kunskaperna om stress lyckas först att klara av det? Det går inte riktigt ihop, men ändå lever vi i illusionen av att dessa "experter" kommer att lösa stressen åt oss.

Istället för att leta efter sätt att "hantera stress" som det brukar heta, ska vi istället lära oss att medvetet skapa och upprätthålla vår inre lugn och sätta tydliga gränser, det vill säga satsa på en positiv livskvalitet. Det går att omvandla stress till inre lugn på mellan 5-10 sekunder - lite längre om man är riktigt stressad. Vem som helst kan lära sig, och det tar inte lång tid - men de flesta vet inte att detta är möjligt.

Sedan ska vi lägga ner mer tid på att reflektera över saker och ting. Det vill säga tänka djupare på vad som sägs och görs. Många springer omkring utan att egentligen veta varför. Och bara det utgör en fara för alla. Till exempel, det finns de som pratar om positiv stress och menar att det är okej med stress, bara den är positiv och inte negativ. Jag antar att samma sak kan sägas om krig, aids och våldtäkt. Bara det är den positiva formen så är det okej.

Men lite granskning kan vem som helst dra slutsatsen att positiv stress är ett värdelöst begrepp, som enbart skapar förvirring. Samtidigt berättigar det att ingenting händer, eftersom det är lätt för en chef eller läkare att få dig att hålla käften genom att säga att den stress du upplever egentligen är positiv.

Effektivitet är ett annat begrepp som vi bör reflektera över, om inte bara för att alla tror på det. Men vad innebär det egentligen? Jo, minskad livskvalitet. Visst blir vi duktigare upp till en visst gräns. Men själva försöket att vara effektiv leder till slut att man blir mindre effektiv. Varför? För att hjärnan måste vila. Det går inte att göra varenda minut lönsam genom att fylla den med produktiv aktivitet.

De som jobbar utan att tar pauser gör faktiskt misstag, och det är i sin ordning eftersom en trött hjärna är inte effektiv. Jag brukar be folk att tänka på sitt favoritlåt och sedan tänka på hur det skulle låta om man tog ut all tomrum som finns mellan noterna. Visst skulle det bli effektivt. Man skulle kunna lyssna på flera sådana komprimerade låtar på 5 minuter. Men vad är vitsen? Det är det tomma rummet mellan tonerna som ger tonerna mening.

Likaså med arbete. Det är pauserna som ger kvalitet i helheten - våra liv. Problemet är att de flesta företagschefer ser effektivitet ur ett helt ekonomiskt perspektiv, och det är där felet ligger. De förstår sådant som ekonomi och teknik men de förstår oftast inte hur människor fungerar, och därför ser arbetslivet ut som det gör idag. Och därför tänker läkemedelsbolagen som de gör. För dem är stress en fantastisk möjlighet. De vet att läkemedel inte löser problemet. Men vad gör det när vinsten stiger för att folk tror på illusioner?

"Jäkta inte, oroa dig inte. Du är här bara på ett kort besök. Så glöm inte att stanna upp och lukta på blommorna." Walter Hagen

Av Tim Finucane 12 mar 2001 12:15