Försöksdjur mår inte alltid dåligt

Under hela min uppväxt har jag velat arbeta med djur.
Självklart ville jag bli veterinär, men matematik och jag gick inte ihop. Den enda skola jag klarade av var Lantbruksskola, där kände jag mig hemma. Jag började min bana på Kolmårdens Djurpark som djurskötare. Jag arbetade med tiger, brunbjörn, isbjörn och järv.

Spänningen, intresset och den oerhörda kamratskapen mellan människa och djur är svårt att beskriva, men med ett ord: kärlek.

Jag var tillsammans med en veterinär som tipsade mig om att börja arbeta med försöksdjur och min första tanke var aldrig i livet! Han förklarade det hela med att "försöksdjuren behöver dig". "Försöksdjur finns och kommer att finnas och om dessa djur skulle ha dig som djurvårdare då har du gjort något bra, för att du skulle aldrig skada ett djur".

Då började jag fundera över varför man blir veterinär eller djurskötare. Jo, för att man älskar djur och vill hjälpa dem.

Jag började då utbildning till "försöksdjurskötare", vilket tar två år. Utbildningen består av praktik, anatomi, fysiologi, hantering, skötsel, bedövning, euthansai, immunologi, etologi, stress för djur, smittor, smittspridning, mikrobiologi, desinfektion, näringsbehov, foderkvalitet, bristsjukdomar, övriga sjukdomar, lokaler, luftfutighet, olika temperaturer för olika djurslag, lagar, bestämmelser, burmått och myndigheter.

Jag är medveten om att det finns brister på en del institutioner, till exempel vad gäller burmåtten eller att djurskötare kanske inte i alla lägen vågar att stå på sig inför forskarna. Detta var något som jag alltid gjort. Jag blev av arbetskamrater kallad för "getingen" eftersom jag levde för "mina" djur.

Jag anser att det är djurskötarens plikt att slå larm till sin chef om forskaren inte följer reglerna eller om djuret utsätts för lidande, Om inte vi som är djurskötare tar på oss det ansvaret är det fara för djuren då många forskare ej har kunskap om hur man hanterar djur på rätt vis. Numera utbildas forskare, men det är fortfarande risk att de ser djuren som "objekt". En djurskötare lär känna djuren och vice versa.

Hur kan då jag som älskar djur arbeta med att ta hand om djur som utsätts för djurförsök? Jo, för min kamp har alltid bestått av att göra det bästa möjliga för djuren så länge de lever. De ska inte behöva må dåligt eller lida under den tiden de lever, utan de ska må bra.

Visst har jag blivit ledsen många gånger och undrat vad jag håller på med och då har jag vänt mig till någon veterinär, om råd. De har sagt att "fortsätt att stå på dig, det viktigaste för djuren är att de har skötare som tycker om dom". Under den tid som jag har arbetat med försöksdjur 27år bjöd jag in människor som var emot djurförsök att se hur jag arbetar. En del fick en annan syn då de såg att djuren sköttes och hade det bra.

Man skall alltid komma ihåg att dessa djur föds i "fångeskap" och vet inget annat och de djur som "befrias"... Ja, hur tror ni att de mår? Kanske ett fåtal lyckas anpassa sig men merparten avlider på grund av stress, nytt foder får sådana diaréer att de torkar ut och ny miljö. Ej att förglömma att många av djuren är under behandling, kanske till och med har något inopererat som måste avlägsnas inom X antal dagar för att det annars innebär fara för djuret.

Med mina 27 års erfarenhet kan jag säga att jag vet vad jag talar om. Jag är själv emot djurförsök som är onödiga, och speciellt emot är jag djur som tvingas in i för små burar och inte får rätt skötsel. Om man verkligen vill hjälpa försöksdjur måste man skaffa rätt kunskap och arbeta seriöst för att få med forskare och andra och få den förståelse som alla behöver från båda sidor.

Så vitt jag vet så försöker man att minska forskningen på djur men en viss forskning kommer att finnas kvar. Man skall heller inte glömma att många mediciner som framställs från forskningen är ju även mediciner för djur. Innan ett djurförsök påbörjas skall en ansökan vara godkänd av en etisk nämnd. Tyvärr kan jag säga att jag tycker att det skulle vara lite fler människor i den etiska nämnden som är mer på djurens sida. Jag tycker att på senaste åren känns det som om de som sitter där faktiskt bland annat djurskötare och veterinärer har börjat att "tänja" på sina åsikter om vad som är etiskt eller inte. Man får inte glömma att det är levande varelser med känslor och kan känna smärta precis som du och jag.

Sedan skall man inte heller glömma att även representanter från Nordiska Samfundet mot plågsamma djurförsök sitter med i etiska nämnden som godkänner djurförsök. Så var det i alla fall för ett antal år sedan .

Jag kan förstå att en del människor blir upprörda över djurförsök, men om de endast tar information från "den ena sidan" och inte försöker att "förstå" tycker jag att det är mycket upprörande. Tänk på alla de husdjur som folk införskaffar sig för att ha att kela och umgås med och som de sedan tröttnar på eller vanvårdar och missköter så till den grad att djuren i slutändan måste avlivas. Herregud, det är 1000 gånger värre än de som arbetar med försöksdjur. Alla hemska djurtransporter, oseriösa uppfödare med mera, varför kan ingen hjälpa dessa djur? Istället går man på försökdjur för det är bara något man inte skall "acceptera"? Hur tänker man då?

Av Ingrid Borg 07 mar 2001 11:56