Finns det en marknad för Gud?

Staten, eller imperiet, har genom historien svarat för den yttre fördärvliga världen medan kyrkan svarat för den inre sanna. Det har funnits teologer, filosofer och andra som diskuterat de två världarna, hur de ska förhålla sig till varandra och vilken som ska styra över vilken. Dessa har varit de största frågorna i hundratals år.

Man har genom kyrkans institution trott på det större goda som inte dör när denna världen dör. Någonting mer än vad våra ögon ser som ger tröst och fyller tomheten i armodet. Man trodde att den ena skapade världen försvinner medan den andra skapande består. Man visste att imperier och stater reste sig och föll medan den vackrare världen bortom det synliga var evig.

Slaveri och jämlikhet är begrepp som diskuterats i hundratals år. Klasskampen, som vissa hävdar är tillbaka, fanns för två tusen år sedan och ännu längre tillbaka. Man diskuterade både från statligt och kyrkligt håll hur detta problem kunde lösas och huruvida det alltid skulle finnas härskare och slavar. Man har gradvis närmat sig ett svar på frågorna.

Idag har kyrkan ingen betydande roll i samhällslivet och politiken, vilket är både positivt och nödvändigt. Kyrkan påstod att överhet och underkastelse var instiftat av Gud. Förtryck legitimerades av den inre världen - påtryckt lidande utifrån var nödvändigt. Det är ingen sund syn. Kyrkan - i vilken form den nu må vara - kan vidare inte, som i historien, gripa makten över människans inre sökande, rädsla för döden och nyfikenhet för vad som finns bortom.

Problemet är att alltså inte att kyrkan är borträknad. Problemet är att den andra världen är försvunnen. Man har tack och lov minskat kyrkans inflytande på samhällslivet och vänt ryggen åt kyrkans svar, man varför har man vänt ryggen åt kyrkans frågor om förgänglighet och evighet, rätt och fel, skapelse och förintelse?

Är detta inte intressant längre? Försvann den inre eviga världen när dess yttre institutionaliserade makt krympte?

Man kan förstås avfärda tankarna om två världar som gammalmodiga och vidskepliga, som förvirring icke hemmahörande i ett modernt samhälle. Idag skiljer man inte på världarna. Man talar inte i sådana termer i debatten om samhället, politikens utformning och statens roll i människornas liv.

Hur dog tanken på en andra evig värld ut - hur försvann den från diskussionen?

Har det kommit något i dess ställe?

En ny kyrka har trätt in som makthavare, trängt bort staten och skapat en ny balans. En makthavare som står över alla staters suveränitet och anspråk - precis när man trodde att staten ensam skulle styra utvecklingen. Den stora läran har på allvar drabbat världen. En enkel lära som svarar på de uråldriga frågorna: var man och kvinna ska vara fri att vara slav eller härskare. Individen ska i alla sammanhang äga rätt att vältra sig i rikedom eller dö av svält.

Läran säger oss att om vi producerar mera har fler chansen att vältra sig medan färre dör. Det finns ingen gräns för hur mycket man kan producera - ingen ände på lyckan. Man kan vinna allt och njuta av allt. I den idealiska jämlika världen får alla slåss mot varandra i frihet. Privatintresse framför samvete.

Det finns flera läror - men ingen som så kraftfullt, i ett så kortsiktigt perspektiv, lockar med snabb rikedom och snabb lycka.

Man ifrågasätter inte den nya kyrkans budord: kapitalet skall vara fritt och världens elände ska botas med produktion. Man tror på marknaden - man behöver bara tro och inte se till fakta, precis som i kyrkan. Man tror på att köpare och säljare - nutidens filosofer och teologer - finner lösningen. Ledd av en inre tro på "framsteg" ägnar man all tid åt att skapa de produkter konsumenterna vill ha. De som inte vill ha kan påverkas på tusen olika sätt.

De som inte påverkas kan inte gå emot den nya kyrkan. Vi måste tro på Produktens frälsning. Finansmarknadens inkvisition hotar med svår fattigdom om vi tvivlar - som man förr hotade med helvetet och den stängda himlen för den orättfärdige.

Allting, inklusive oss själva, har ett bäst före-datum. I linje med detta tänkande och denna tro måste vi inse att vi själva är produkter som introduceras till marknaden, når tillväxtfasen, blir kassakor eller utgående sortiment, varefter vi slutligen avvecklas.

En evig Produkt är dessvärre inte lönsam - varje kund skulle bara köpa en gång per livstid. Tyvärr är det inte ens praktiskt möjligt att tillverka en produkt med evig livstid.

Evigheten rationaliseras bort - och med den tron på en inre, sann och riktig värld.

Till hjälp för de som plågas och förtvivlas av detta faktum att inget består och allt dör - "det är inte mer än såhär" - uppstår en marknad. Till hjälp att göra världen vackrare står en världsomspännande marknad av kläder, smycken, mediciner, skönhetsmedel, bantningskurer, balsamer, hudkrämer och träningsredskap. Om det inte finns eviga produkter får vi sträva efter så god kvalitet som möjligt. Fyller inte detta tomheten och saknaden efter det bestående finns det droger av alla slag som erbjuder en annan värld - det är enligt den nya kyrkan vad vi efterfrågat och vad som bjudits ut. Så fungerar den fria hjälpande marknaden.

Det finns också massunderhållning och arbetstillfällen som effektivt släcker de ohälsosamma, onödiga frågorna och tankarna - varför man överhuvudtaget föds, lever och dör - för stunden. Också detta som en snabbt verkande drog i vakuumet.

Det finns flera amerikanska bestsellers och TV-shower med miljoner tittare som handlar om att få ut maximalt av livet - de hjälper förtvivlade människor att lämna den onda spiralen och använda varenda sekund till att resa sig ur misären, sluta grubbla, tjäna mer pengar och flytta från den fattiga förorten mot livets centrum.

Vår nya civilisations räddning står alltså till de som gör Guds gamla jobb - producenterna - de som kan fylla ut tomrummet efter det inre eviga. Ur nischade produkter kan vilken känsla som helst härledas. Om vi behöver glädje kommer kundbehovet att identifieras med marknadsundersökningar. Om vi behöver kärlek kommer alltid någon individ att ta chansen, förverkliga rikedomsdrömmen och skapa en marknad för kärlek. Det finns redan ett ofantligt utbud av kärleksfilm och kärleksmusik. Tar samvetet slut finns det filmer om andras lidande som kan väcka oss ur slummern.

Samvetet och moralen hör till en försvunnen bortrationaliserad värld - men kan återuppstå i produktform om det finns en marknad med köpare och säljare.

För att svara på den första frågan kommer det däremot inte finnas en marknad för Gud - detta är en bisarr omöjlighet. Gud är inte en Produkt - Gud är osynlig. Han är industriman och hans osynliga hand leder sitt folk till seger - de fria, starka, hårt arbetande och anpassade. De andra, lika fria men svaga, "lata" och oanpassade, går ett förutbestämt öde till mötes. Inte att förväxla med härskande och förslavade: alla får göra som de vill.

Människan har blivit en produkt av skiftande kvalitet med begränsad livstid och en ny ålder visar sig genom tårarna och avgaserna - bland hamburgare, musikvideor och mobiltelefoner. En ålder befriad från myten om insidan.

En skara lärjungar, ledda av den osynliga handen, kommer att missionera och producera en ny skön värld.

Slutligen kvarstår bara, för att inte råka in i ytterligare tvåtusen års förvirring, att klart och bestämt skilja världarna från varandra - vilken är den riktiga och vilken är den producerade?

Vilken värld var skapande och vilken var skapad? Vilken utgör verkligheten? Det blir lättast att besvara detta, och samtidigt den inledande frågan om det bara finns en värld kvar, genom att citera författaren Philip K. Dick:

"Reality is that which, when you stop believing in it, doesnt go away".

Av Henrik Hermansson 26 feb 2001 10:02