Vill du bli bortröstad på grund av smutsigt hår?

Så fort vi börjar i skolan kanske ännu tidigare så tävlas det i hur vi ser ut. Snyggast vinner. Jag har alltid tyckt att det varit förjäkligt.

Och jag tycker det är ännu äckligare när det fortsätter tävlas i vuxen ålder, och det hela är så legitimt så det görs i tidningar och tv. Tjejer och killar också till viss del kläs upp till tänderna, eller kläs av till bikinin.

Det ska vacklas fram i högklackat. Och där ska man stå, se avspänd, vacker och trevlig ut, samtidigt som man ska svara på puckade frågor. Sedan ska det poängsättas. Vem har snyggast ben? Vem kunde svara på den där dumma frågan
utan att staka sig allt för mycket? Vems häck är minst skranglig?

Skulle du vilja att din dotter stod där framme? Och bedömdes efter hur hon såg ut?

Efter hur hon är född? Är det verkligen sånt vi vill ska vara viktigt? Vill vi att en fast rumpa ska vara viktigare än ett stort hjärta?

Och nej, att tävla i hur man ser ut är inte samma sak som att tävla i musik. Musik är något man skapar eller framför. Något man har fått öva upp. Något som handlar om engagemang, lust och passion. Någonstans tycker jag det känns roligare att tävla i lusten till musik, än i lusten till att vara så snygg som möjligt.

Eller vad tycker du? Vilken värld vill du leva i? Vill du bedömas efter hur du ser ut, eller efter vem du är? Vill du bli bortröstad för smutsigt hår, glasögon, fel midjemått eller taskig hållning?

I förlängningen säger ju Fröken Sverige-tävlingen att vi ska fortsätta att tävla. Att det är okej att låta snyggast vinna på skolgården. Att det är utseendet som gäller. Att din insida är mindre intressant.

Jag vägrar att jobba för en sån framtid.

Av Emma Hamberg 22 feb 2001 17:45