Autism i form av Asperger syndrom

1997 är Kim 7 år. 2000 är han tio år och har diagnosen Asperger syndrom med aggressiv beteendestörning och recidiv depression. Medicinerar för närvarande inte.

Kim är mitt lugna barn. Han har en skräckblandad kärlek till duschar och slangar. Han älskar allt som liknar möss. Han har väl sina sidor. Hans syskon har varit mycket illa utsatta. Han kan inte leka med andra barn.

KIMPE

Min fina, lilla ängel. Hur kunde ett litet barn vara så lätthanterligt, så ickekrävande? Det fanns bara en sak som du någonsin begärde av mig, som jag inte kunde ge dig. Du bad mig ta ner månen åt dig. Åh, hur jag vill sträcka mina händer upp i nattens dunkla skyar och fånga månen, så jag kunde ge den till dig.

Din blick var på något vis beslöjad och mamma och pappa sa till varandra, att kanske är du en ny Messias. Du älskade att titta på lamporna. Du drömde om lampor i olika färger och om möss, på andra sidan pepparkakan. Och när du ritade var det duschteckningar i mängder, med en väldig massa rör, som slingrade sig i ett labyrintliknande system. Ofta satt musen instängd i glasburken, inuti röret.

Nu tänker jag på att du har en egen, liten mus, som du vårdar så väl och att du har lärt dig hur du ska hantera din oro för duschar och rör.

Du vaknade ibland på natten. Du skrek inte, utan låg några timmar och petade på spjälorna i sängen, med din lilla tå.
Du hade en fått en nalle, med speldosa i, av farmor och farfar. I nattens tystnad kunde mamma och pappa höra hur den spröda melodin spelades. Du behövde inte någon annan människa egentligen, du var din egen, i din egen, märkligt obegripliga värld.

NATTSÅNG

Nu river nattens stundande vind i löv och grenar
Stilla kommer mörker, tungt och mjukt
Mjukt som sammet smeker vinden, natten spelar
Sin tokiga melodi

Är hon klädd i svarta kappan sin?
Eller bär hon ljusets vita?
Födelse och död och liv, finns där
En skillnad? Död, bär du på glädjevin?

Linda mig stilla, i din svepnings dimma
Tag mig till ditt land
Där små, små stjärnor är likt barn
Där jag tror att kanske ljus kan glimma.

Där ska jag villa still i ljuset
Där ska jag äntligen få ro
Jag ska få lyss till kärleksbruset
Så som jag vill tro

Mona juli 2000
MONOLOG MED KIM
Har Kim någon läxa idag? Ja, ett muspapper som det står lite om möss på. Vad betyder möss? Musen är snäll, musen är söt, musen är fin, musen är jättesnäll, musen är jättesöt, musen är jättefin.
Musen är klappfin.
Musen blev rädd när jag tog musgodis, så jag gjorde små bitar och la dem i musskål.
Mus söt, söt mus, mus söt, vad är en stinkbomb?
Tycker du om musarell svamp, musion och muskremla?
Eine muse musmusik Eine kleine nachtmusik.
Mus, du är så snäll, du är snäll.
Musland Finland, musländska.
När jag var i affären fanns det en stor mus på väggen, som det stod någonting på.
Säg sötingen mus, mussvamp.
Jag har ätit isterband och potatis med muskrydda, men den var inte gjord av möss.
Är det möss i handväskan?
Musahån Sara Vaughn, musolist


I förskolan blev han upptäckt av skolpsykologen, som sa att han hade autistiska drag och med största sannolikhet skulle få diagnosen Asperger syndrom. Vi blev något chockade, för han fungerade ju så bra, bara han fick vara ifred med sitt. Han kunde/kan sitta flera timmar med en och samma sak.

Vi blev remitterade till Team Autism. Där misstänkte de först autism, men sa sedan att hans problem berodde på att Anton var stökig. Enligt vårt förmenande var det Kim som starkt dominerade Anton. Hela Anton var ju ett enda stort klössår.

Utredningen visade - svag, omogen motorik, perceptionsstörning, svår kontaktstörning, specialintressen, imitationsförmåga motsvarande 3-årings nivå, sammanlagd begåvningsnivå något under genomsnittet. Man bedömde att han med optimal hjälp skulle klara att gå i en vanlig klass.

Vid denna tiden, då Kim gick i förskolan, var han deprimerad. Hans aptit var obefintlig. Vid ett tillfälle magsjuka blev han inlagd med dropp. Man kunde inte få honom att skratta.

Skolpsykologen tyckte dock att han borde gå i en mindre grupp. Det fanns en så kallad autist-klass, där även en annan 7-årig pojke med misstänkt Asperger syndrom skulle börja. I klassen fanns även en flicka med autismliknande tillstånd och begåvningshandikapp. Vi var något skeptiska. Kims nedstämdhet berodde ju på Anton.

I alla fall började Kim i autist-klassen i augusti. För familjen blev detta en vändpunkt. Kim började äta och skratta igen. Efter hand klarade han också bättre av sina syskon. Klösandet och bitandet minskade. Detta är bevis på att förskolemiljön var klart olämplig för Kim. Vi känner stor tacksamhet mot skolpsykologen som är den enda som kan göra något konkret.

Kim har ju sina problem. Han pratar inte med andra barn, bara med vuxna och syskon. De två pojkarna i klassen pratar på uppmaning med varandra, men leker inte tillsammans.

Kim kissar på sig dag och natt och klarar inte själv sina toalettbestyr.

Hans syskon skrattar åt honom och retar honom ibland för möss och duschar.

Någon sammanfattande diagnos har det inte blivit.

Av Mona Åhlin 22 feb 2001 10:55