På krogen världen över, tredje delen

Det som följer är bara, vilket ni gissar, en väv av dumheter och generaliseringar utan grund, fritt taget efter Herman Lindqvists bok "Gallfeber" - minus komplexen.

Det förefaller dock, enligt denne herre, som om varje kafé eller restaurang i Paris har sin hund liggande någonstans, en gammal uppsvälld matta som kallas kroghunden och som man för övrigt kan misstänka för kronisk alkoholism, liksom hans husse, så prövad att man med blotta ögat kan känna igen tecknen hos hundrasen.

Det handlar definitivt om ett tillstånd som tenderar att försvinna och som bara finns kvar i gamla traditionella kvarterskaféer, som ni nordbor älskar så att besöka av folkloristiska skäl.

Men dessa försvinnande vakthundars effektivitet vad gäller säkerhet har blivit mycket relativ i vårt för närvarande så farliga samhälle, särskilt när förlusten av tänder är proportionell mot viktökningen och inte har någon motsvarighet i bristen på aggressivitet.

Ett systemskifte äger rum: låt oss sluta att hålla oss med dessa håriga byrackor, vars enda motivation för att finnas består i den köttbit som riskerar falla från något bord, och låt oss förse oss med verkliga blodhundar som i USA, vilket modernitet och framgång kräver.

Och det fungerar! Här kommer dörrvakternas tid.

Och dessutom pratar de! Det enda problemet är att den franska teknologin på detta område är väldigt begränsad och att man ännu inte har lyckats tillverka en enda med komplett hjärna.

Det är svårt att finna sådana representanter av hundrasen som tidigare beskrivits, i Sverige. Man föredrar där ett mindre antal hundar, rashundar, och hundar i mycket bättre form.

Dessutom skulle det tas illa upp om man hade sin kompis djuret som stammis i baren, inte sant?

Som sagt, man är rädd för våldet här, som överallt annars, och särskilt på kvällarna i barerna.

Att prata om otrygghetsproblem i en huvudstad som Stockholm kan locka till skratt, men varför skulle inte ni ha rätt till era dörrvakter ni också?

De har dessutom en effektivitet utan like och baren vid vars dörr de härjar kan vara nästan tom, de låter er i alla fall vänta i den iskalla natten medan de tar sin tid att uppskatta er foglighet.

Jag minns en februarikväll i Stockholm då jag ville ta med mig två landsmän på besök ut och äta.

För att undvika den svenska pizzerian och den svenska kinesrestaurangen, som i hela världen bara existerar mellan Lund och Kiruna, fann vi oss väl inordnade i den raka kön vid en av dessa nya restauranger i Stockholm med de allestädes närvarande kakelväggarna hygien, hygien du har oss i ditt grepp, och trots kylan hade vi gjort oss besväret och skaffat tålamodet, säkra på att till slut få smaka på det svenska köket, inte traditionellt men ändå svenskt.

Tyvärr kan tre fransmän i en svensk kö inte annat än reta sig på köns onödighet. Efter att ha väntat en minut för mycket, och eftersom jag var den ende som kunde kommunicera på svenska, tilltalade jag strängt dörrvakten för att fråga honom om han var säker på att han inte var sadistisk.

"Vad fan är ditt problem?" slängde han ur sig till mig en kontakt var etablerad och jag kunde inte missa tillfället.
"Mitt problem är: Om man vet att en tegelsten väger ett kilo och plussar till en halv tegelsten, vad väger då denna tegelsten?"
"Två kilo" svarade han nästan omedelbart.

Imponerad av hans snabba analys, återtog jag genast snällt min plats i kön med kommentaren till mina landsmän att vi måste äta här.

Ni svenskar, ni är för bra, ni har i alla fall lyckats att tillverka en komplett dörrvakt!

Översättning: Margareta Eriksson

-o-

Fransk version/version français

"Vad fan är ditt problem?"

Stockholm, le 15 février 2001, 21h50:

Ce qui suit nest, vous vous en douterez, quun tissu dinepties et généralités sans fondement, à limage de celles énoncées par Herman Lindqvist dans "Gallfeber", les complexes en moins.

Il paraîtrait donc daprès ce monsieur que tout café ou restaurant à Paris a son chien couché quelque part, vieille carpette bouffie appelé kroghunden que lon pourrait au demeurant soupçonner dalcoolisme chronique comme son patron, si tenté que lon sache en reconnaître à loil nu les signes chez la race canine.

Il sagit en définitive dun état de fait qui a tendance à disparaître et qui na plus cours que dans les vieux cafés traditionnels de quartier, que vous aimez tant, vous gens du Nord, fréquenter dans une logique dintégration folklorique.

Cependant lefficacité en terme de sécurité de ces molosses sur le retour est devenue très relative dans notre société à présent si dangereuse, surtout quand la perte de leur dentition est proportionnelle à une prise de poids conséquente et na dégale que leur manque dagressivité.

Un changement de pratique cest alors effectué : cessons donc de nous encombrer de ces baudruches à poil dont la seule motivation pour se manifester réside dans le morceau de steack qui risque de tomber dune table, et procurons nous, modernité et progrès oblige, de vrais terminators comme aux USA.

Et ça marche! Voici venu le temps des "dörrvakter".

Et en plus ils parlent! Le seul problème est que la technologie française en ce domaine est très limitée et quon a pas encore réussi à en fabriquer un avec un cerveau complet.

Difficile de trouver des représentants de la race canine comme décrit précédemment en Suède, on y préfère des chiens en moins grand nombre, de race, et beaucoup plus en forme. De plus, il serait malvenu dutiliser votre compagnon-animal comme pilier de bar. inte sant?

Ceci dit, on a peur de la violence ici comme partout ailleurs, et particulièrement le soir dans les bars. Parler de problème dinsécurité dans une capitale comme Stockholm peut prêter à sourire, mais pourquoi nauriez vous pas droit vous aussi à vos "dörrvakterna"?

De plus, ils sont dune efficacité hors pair, et le bar à la porte duquel il sévissent peut être quasi vide, ils vous ferons quand même attendre dans la nuit glacée, prenant ainsi le temps dapprécier votre docilité.

Je me rappelle un soir de février à Stockholm où jai voulu emmener manger dehors 2 de mes compatriotes venus me rendre visite.

Afin déviter La Pizzéria suédoise ou Le Chinois Suédois qui nexistent dans le monde quentre Lund et Kiruna, nous nous sommes retrouvés bien rangés dans la queue rectiligne dun de ces récents restaurants de Stockholm au carrelage mural omniprésent hygiène, hygiène quand tu nous tiens, et malgré le froid nous avons pris notre mal en patience, sûr de goûter enfin une cuisine suédoise, non traditionnelle mais suédoise tout de même.

Malheureusement, 3 Français dans une queue suédoise ne peuvent que sénerver devant son inutilité. Après la minute de trop, étant le seul à pouvoir communiquer localement, jai interpellé sévèrement le dörvakten pour lui demander si décidément il nétait pas sadique.

" -Vad fan är ditt problem?", lança t-il à mon encontre Un contact avait été établi, je ne pouvait rater loccasion
" - mon problème est : Sachant quune brique pèse 1 kilo une demi-brique, quelle est le poids de cette brique?"
" - 2 kilos ", ma-t-il presque instantanément répondu.

Impressionné de sa rapidité danalyse, jai aussitôt repris ma place bien gentiment dans la queue en répliquant à mes acolytes quil était indispensable de manger ici.

Vous alors les Suédois, vous êtes trop forts, vous avez quand même réussi à en fabriquer un complet!

Av Cyrille Groubé 21 feb 2001 16:25