Make-up artist har jag alltid velat bli sen första gången en tjejpolare skulle lära mig att lägga en bas första gången.
Jag har väl alltid varit lite av en exhibitionist, så när jag sedan skulle välja program till gymnasiet så var det inte så mycket mer än media som passade mig...
Jag kommer från en liten stad och där fanns det ju inte så mycket att välja på, därför flyttade jag till Stockholm i hopp om att hitta en bra utbildning. Först var jag rätt duktig och var i skolan rätt ofta... Det rätt kul i början, med nya människor och omgivning. Men sen så spårade det ut rätt ordentligt på skolan och det är ledningens fel alltihop. Jag skyller rätt stor del av alla problem på dom...
Lärarana och ledningen kunde knappt prata med varandra och då gick ju det självklart ut över eleverna. Därför känner jag att jag klarar mig utan detta hönshus, då kan jag lika gärna ligga hemma och glo på Ricki Lake i stället för att vara där. Sedan tycker jag inte att skolan är roligt alls, bara idioter till elever och lärarana är ju katastrofala!
Jag vet vad jag kommer att jobba med så det har ingen betydelse om jag har ett gymnasiebetyg eller inte. Jag är nog en sådan människa som inte klarar av att gå till ett jobb där jag måste sitta åtta timmar per dag.
Jag gör ingenting jag inte tycker om att göra och skolan är en av dessa saker, jag hatar skiten! Därför har jag bestämt mig för att jobba med smink, som jag gillar.
Det var så länge sen jag var i skolan att jag inte kommer ihåg vilket nummer det är på bussen, antingen 434 eller 443...
Av Gustav Strömgren 19 feb 2001 14:56 |
Författare:
Gustav Strömgren
Publicerad: 19 feb 2001 14:56
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå