Har du en egen potatisstämpel?

Det är Feridun Zaimoglu som talar på Göteborg Filmfestival angående filmatiseringen av hans bok "Abschaum". Skriven på ett nytt språk, vad som kan kallas "Rinkebytyska", den tyska som pratas av alla de tusentals unga människor med föräldrar födda i ett annat land, störde den i det tyska kulturlivet och blev följdaktligen ett hett debattämne. Varken han eller hans bok håller sig inom ramarna för det konservativa tyska kulturlivet. När han vägrade att finna sig att få stämpeln som Invandrar-författaren med stort i, fick han den samlade kritikerkåren mot sig. Feridun Zaimoglu har från första början väjt undan alla försök att sätta in honom i ett fack. Det hedrar honom.

Oavsett om det handlar om ungdomskultur, tjejfotboll, invandrar-litteratur eller pensionärsgympa ligger det en risk i att vilja sätta etiketten. För vad det egentligen handlar om är att förklara att just det där passar inte in i kakformen. Att normen är någonting annat. Att det inte är på riktigt för det som är på riktigt är Kultur, Fotboll, Litteratur och Idrott, allt med stora bokstäver.

"Och vad vill ni vara då? DN-kultur? Nöjesguiden? Understrecket?" Frågan har ställts till mig som redaktör och jag har medvetet inte svarat på frågan, det är inte jag som sätter agendan på Sourze kultur. Det är ni.

Idag har ni själva svarat på frågan: Sourze kultur är bra kulturdebatt, nöjesjournalistik som glöder, tankeväckande betraktelser, skarpa anaylser, välskriven poesi, noveller, recensioner, filmer, bilder och mycket mer. Sourze kultur har något som de andra inte har, vi har plats. Vi blandar för vi behöver inte välja. När andra sitter och karvar i den där potatishalvan för att slipa till sig en ny stämpel, smiter vi undan. När andra undrar vad som är riktig och viktig kulturjournalistik, visar vi var skåpet ska stå.

Det är ni, Sourze kultur-skribenter som utgör vad som är det svenska kulturmedialandskapets egen bastard. För Sourze kultur faller inte inom ramen. Det är vad som blir och det håller hög klass, det har ni visat och det har uppmärksammats.

Så svaret på varför Sourze kultur behövs är redan besvarat. Det är bara att ta sig en titt.

"Aldrig bli mätt", sade min kloka faster, "alltid vara hungrig". Det är det enda sättet att ha roligt. Så för att höja temperaturen ett snäpp, vill jag som redaktör bidra med bra händelser på Sourze kultur. För att ta ett exempel vår författarskola tillsammans med Annika Seward Jenssen, förläggare på Tiden Förlag, vår precis avslutade filmrecensionstävling i samarbete med Göteborg Film Festival eller krönikor med intressanta kulturpersonligheter. Hoppas det är varmt nog för er, annars får ni skälla.

Den stora fördelen med nätet, till skillnad från pappersmedia är att vi inte behöver begränsa oss till text. Att berätta sin historia är inte begränsat till text, utan hos oss finns ljud, bild och film. Den nyligen guldbaggebelönade dokumentärfilmaren Lars Lennart Forsberg förklarade i sitt tacktal att vi alla har ett drama att berätta i våra familjealbum.

Utnyttja möjligheterna, på Sourze kultur behöver vi inte bara skriva om kultur utan vi kan visa den också.

Håll garden högt!

Av Ali Fegan 11 feb 2001 10:59