Sälj Sverige!

Om jag nu hade turen, eller ska jag kanske säga oturen att bli statsminister skulle mitt första drag blivit ett akut krismöte där jag samlade alla Sveriges välutbildade analytiker, professorer och regeringsmän. Mötet skulle hållas under lugna och sansade former med en enda mening som utgångspunkt.

"Vad håller vi på med?!"

Vad vi håller på med vet jag inte nu heller och jag skulle troligen inte bli visare för det tidigare nämnda mötet, men det skulle ge en bild av vad Sveriges akademiska elit har för förvrängd bild av sitt land. Vårt land. Sveriges befolknings land. Detta skulle bli min inledning till ett ämbete som jag skulle gå in i med skräckblandad förtjusning. Vad håller vi på med?

När jag blir statsminister kommer troligen alla gå emot mig, pressen kommer attackera mig med närgångna frågor och jag kommer behöva ta tillflykt till vedervärdiga underhållningsprogram som slaktar det sista uns av värdighet jag har kvar i mitt yrke. Vad ska jag göra då? Vad ska jag ta mig till för att bearbeta det lilla kluster som ligger och trycker någonstans och gör att jag för alltid kommer behöva ta till utvägar som bortförklaringar, klippta kvitton och underhållande samtal hos herr Luuk på TV 4? Det finns en lösning på problemet som både är skarp och vansinnig. Den är revolutionerande och kanske till och med genomförbar, som statsminister kommer jag att göra det
- jag kommer att sälja Sverige!

Varför detta vågstycke? Varför sälja sitt fosterland? När jag ser på alla rapporter från Sverige, om Ericssons börsförluster, våra naggande skulder och våra präktiga dagis. Då känns det som om det vore en god idé att bara bli av med allt annat och bara flytta ut i en sommarstuga nere vid kusten.

Hur gör man när man ska sälja ett land, man kan ju knappast gå ut med en försynt annons i "Blå börsen". Det är varken internationellt eller proffessionellt. Jag behöver en plan för att få ut mitt budskap över hela världen, och det snabbt. Ju längre jag sitter och trycker på ett litet land som Sverige, desto mer sjunker marknadsvärdet, det säger ju sig självt. Jag kan inte sitta och hålla på ett restaureringsobjekt som förr eller senare måste säga adjö till framtiden. Det är alltså dags att söka upp ett par tänkbara köpare!

När man nu sitter som statsminister och jobbar på ett projekt med en omfattning som detta är det lätt att spåra ur. Jag kan inte tillåta mig detta - vad skulle då kunna hända? Jag måste vara effektiv - allt annat är uteslutet. Jag måste spalta upp allt på ett enkelt sätt. Man kan ju utesluta alla u-länder. Den svenska moralen och nationalismen finns fortfararande gömd därute, ska vi sälja oss får det allt bli dyrt! Reda US-dollar insatta på ett bankkonto i Bahamas. Man kan ju börja fundera på våra nordiska kollegor.

Tänk bara på Norge. Här har vi en solid nation, långt utanför EU och allt trams med en valutaunion. Ingen statsskuld, här finns det goda chanser att köpa upp ett litet land som skulle kunna omskrivas som 160 mil golfbana. Oljepengarna passar bra nu när man ska köpa sig lite mer mark, kanske öka turismen en smula. Men... är Norge verkligen ett alternativ? Det kanske känns en smula för billigt att ge upp till våra gamla rivaler, det var nog ett skidguld för mycket som satte gränsen. Bäst att se sig om lite längre ut.

Hur skulle det egentligen se ut om vi lät USA köpa upp oss. Bredde ut oss som en liten avlägsen delstat och gjorde oss till ett fint turistmål året om. Lite äventyr, lite spänning - "go to our latest investment... Sweden!" Skulle hela Sverige börja tugga hamburgare och prata amerikanska, eller är vi redan så amerikaniserade att det inte skulle göra någon som helst skillnad? I ett så här allvarligt politiskt spel är det inte läge för några chansningar. Som statsminister åtar jag mig uppdraget att söka upp den perfekta värdnationen för ett uppköp av Sverige.

När man då ser ned mot Europa kan man ju bara känna vågor av trygghet som skulle omsluta Sverige och tvinga ner vårt land i en boskapsfarm full av skrattande tyskar och pompösa belgare. Vi skulle få en stabil ekonomi, vår BNP skulle skjuta i höjden av alla arbetstillfällen som skulle ges och vi skulle sluta i en enda stor kakafoni av avtal, inköp och konstitutionsutskott. Nej, det är dags att söka sig utåt. Ut mot världen, ut mot Asien. Visst vore det trevligt att få en legitim invandring på runt 16 miljoner kineser. De kan få plats i ett litet land och nu kanske det känns bra med en rättsligt korrekt utvidgning av sina areal. Det kanske är dags att visa vad skåpet ska stå genom att köpa upp ett land fullt av vikingar och mobiltelefonerande ungdomar. Kina skulle vara ett bra val, Persson har ju redan varit nere och knutit kontakter, här finns det bra chanser för att inleda ett samarbete i stil med:

"Communism meets democracy, welcome to a better world!"

Här har vi ju till och med ett bra upplägg. En slogan, en ny idé för en ny tid. Här kan vi, Sverige, stå som gott exempel medan Afrika säljer av lite småländer till Amerika föra att förbättra relationerna. Vi står inför ett vägval vi aldrig kommer att glömma.

Antingen släpper vi Sverige ner i en avgrund av EU-skatter och värdsledande stupiditeter eller låter oss försvinna i ett vägval en enda man skapade. Han var en statsminister som gav oss något att bita i. Att slåss för landets bästa genom att sälja oss till en globaliserad marknad vars makthunger förr eller senare kommer få fatala konsekvenser. Det finns de som redan har förstått det absurda i den politiska värld vi lever i, varför stå emot den överhopande känslan av maktlöshet?

Därför... att vi är ett land som förhoppningsvis får ett val. Ett val att kämpa emot - inte ge efter.

Inte ge efter för en statsministers makt att sälja ett land, på ett eller annat sätt.

Av Peter Henning 09 feb 2001 10:04