Alkoholiska - det förlösande språket?

Det är fantastiskt att se hur många olika perspektiv på livet det existerar beroende på vem som upplever och beskriver dem. Det räcker att läsa en handfull av de artiklar som publiceras här på sourze.se för att inse vidden av begreppet "olika perspektiv". I alla dessa beskrivningar finns det mycket att lära, få bekräftat och bli upprörd över, vilket nästan alltid är berikande.

I mitt arbete, där jag dagligen möter och får ta del av andras människors beskrivningar av livet och dess innehåll, uppkom en dag frågan om hur man är när man är full i jämförelse när man är nykter.

En av mina elever sa: "När jag får i mig några öl, är det som något släpper och jag blir mig själv!"

Eftersom jag föddes nyfiken blev givetvis min följdfråga; "Vad menar du med det?"

Då gav han mig en beskrivning av sig själv, i onyktert tillstånd, som då han vågade säga vad han verkligen kände och tyckte. Då han vågade dansa och prata obehindra med "den där tjejen jag aldrig vågar prata med annars". Då han kände sig friare och inte så dömande mot sig själv och sina handlingar och då han upplevde världen som godare och att alla människor ville honom väl. Då han vid utlandsvistelser vågade prata både tyska och franska - och göra sig förstådd - trots att han bara läst dessa språk sammanlagt tre år av sitt liv.

I ett försök att hitta en djupare förklaring på det han beskrev fastnade jag i följande frågeställning:

Vad kommer denna självcensur ifrån som hindrar honom från att "vara sig själv" i nyktert tillstånd?

I min undersökande ambition vände jag mig till vetenskapen som gav mig följande svar:

Det han beskrev handlar om samspelet eller brist på samspelet mellan "Det vakna medvetandet" jaget och "Det undermedvetna" detet. Alkoholen öppnar upp den mur som kallas hjärnbalken och går förbi det medvetna och in i det undermedvetande. Spärrarna släpper och orden och handlingarna skapas utifrån känslor, direkt. Enkelt uttryckt så stänger alkoholen av censuren.

Eftersom det undermedvetna arbetar efter lustprincipen, det vill säga att det undviker smärta och strävar efter njutning, oberoende av omvärlden, så är det lusten som styr när alkoholen träder in. En annan sida av de starka upplevelser han beskrev är att det undermedvetna lockar in honom att vara i nuet i större utsträckning än när "censuren" är inkopplad. Vi kan bara uppleva känslor just nu, det finns inga framtida känslor.

Det vakna medvetandet däremot - där han befinner sig när han är nykter - arbetar efter realitetsprincipen, vilket innebär att alla intryck jämförs med den "verklighet" eller situation han för tillfället befinner sig i. Där väger han oftare saker mot varandra; vinster kontra förluster, ansträngning kontra tillfredsställelse, och så vidare.

Kort uttryckt så kräver "detet" omedelbar tillfredsställelse medan "jaget" avvaktar och väljer både tillfälle och plats och vilken sorts känslor som ska tillfredsställas. Till detta hör också att "jaget" är överordnat "detet".

Trots vetenskapens stöd i det han beskrev stod jag ändå kvar i nästan samma frågeställning som jag hade från början: Varför ska det till alkohol för att våga visa "sig själv"?

I sin beskrivning av sig själv som en öppen, tillåtande, spontan och positiv människa, föddes samtidigt bilden av något tragiskt. Jag gjorde den bildliga liknelsen med baksmällan med det han beskrev, och varför den kan upplevas så kraftigt ibland; Det gör ont att behöva krypa tillbaka till det återhållsamma skalet som nykterheten innebär!

Nåja, det var bara en bild, men jag tycker det ter sig märkligt att det finns sidor som han - och kanske vi alla - håller tillbaka. För meningen kan väl ändå inte vara att det spontana och direkta måste frammanas på konstgjord väg. Och inte ska vi väl behöva ursäkta oss för vad vi känner eller vill dela med oss av, så länge vi inte kränker eller förringar någon annan. Att vi rodnar när någon ger oss en kommentar är ju ett tecken på att vi tillåter oss att känna och bli berörda.

Titta bara på barnen hur deras spontanitet och närvaro smittar av sig på omgivningen. Barnen behöver ingen alkohol, utan klarar av att vara sig själva med hjälp av kärlek, bekräftelse och välling. De är också utmärkta exempel på att det gamla visdomsordet "I vinet ligger sanningen" helt mister sin trovärdighet.

Så för att komma tillbaka till min elev och hans "alkoholiska frigörelse" så borde utmaningen ligga i att våga vara sig själv när han är sig själv, eller; Vatten i glaset, armen i vinkel, skål!

Av Per Poulsen 09 feb 2001 17:02