Att vara sjuk

Man tappar kontrollen.
Tiden ändrar karaktär:
går både långsamt och alldeles för fort.

Man tappar sig själv.
Man stämmer inte längre.
Man är rädd för att:
inte hinna, inte orka, bli apatisk,
bli ett kolli i en långvårdssäng.
Bli en som inte räknas går fort nog,
bli osynlig,
till slut - o fasa - också för sig själv?

Ovissheten, svår att bära.
Planer går i kras,
tills man inte längre törs planera.

Ibland blir man litet bättre,
och litet till.
Hoppet växer.
Allt man längtat efter att få göra!
Man gör det.
Det blir bakslag:
så bra var man inte.

Ångern - större ju sämre man mår.
Bannor får man som sten på börda
- om någon bryr sig.
Ibland: "skyll dig själv."
Ingen fattar hur ont det gör.

En gång förut, när man försökte,
gick det ju bra.
Det gav en kick, gick framåt.
Var ska man sätta gränsen?
Omöjligt att veta i förväg.

Att bara vänta på bättring går inte,
Inte om man har någon livslust kvar.
Kampen går vidare.

Av Märta Sjölund 07 feb 2001 13:35