"Min sambo internet"

Jag välter in genom ytterdörren, slänger av mig jackan, droppar väskan någonstans på vägen till mitt rum, välter stolen vid datorn och trycker på den magiska knappen som gör att allt, inklusive jag själv, lyser upp. I väntan på att min kära Mac ska vakna ordentligt och göra sig beredd för dagens "äventyr" tar jag en joggingtur till kylskåpet och haffar åt mig yogurten , middag ska som vanligt ätas framför datorn.

Det som anses vara det allra största oljudet i världen, har i mina öron blivit en ersättning till Metallica på kvällarna. Den här ljuva "musiken" får rysningar att gå genom den förväntansfulla kroppen. Ger mig en känsla av spänning men har samtidigt en lugnande och harmonisk effekt. Dessutom får jag en kick när "musiken" väl upphör efter att ha plågat mina öron i cirka en minut, modemljudet är nog det värsta oljudet i världen. Javisst, men det spelar ingen roll. Den är som färska semlor i februari för mig. Somliga älskar sina kattungar, andra sina pojkvänner. jag ääälskar mitt modem!

Jag missar lektioner, kommer alltid sist till middagsbordet, vännerna klagar på att telefonen alltid pipar upptaget. För att inte nämna de psykiska sammanbrotten varje gång det minst eftertraktade brevet dimper ner i brevlådan. Jag syftar såklart på den alldeles för höga internet räkningen med en massa onödiga 4-timmars långa uppkopplingar.

Sedan internet uppfanns, har det bara växt i popularitet. Speciellt hos uttråkade ungdomar som lockas av den spännande världen där ute, där ens sociala kompetens äntligen vågar träda fram. På nätet kan man vara allt från
mörkhårig äldre konstnär till en blåst, kåt fjortis. Och det bästa är att man aldrig blir avslöjad, om man nu inte visar sig vara den blåsta fjortisen som ger ut adress och telefonnummer till "snyggkille 31". Då får man väl skylla sig själv.

Det finns knäppa människor där ute. De flesta som surfar runt i internetvärlden är sexfixerade 14-åringar som försöker ragga upp någon som kan ta deras oskuld. Visst, internet ÄR en köttmarknad med falska töntar. Men samtidigt ÄR internet ett underbart sätt, för oss som är ute efter annat än cybersex, att träffa intressant folk som man annars inte skulle ha möjlighet till att lära känna. Även fast jag inte kan låta bli att flörta ibland vi snackar ju om internet för guds skull och kanske frestas att gå på en blinddejt, så försöker jag hålla låg profil. Som sagt, man vet aldrig vem som gömmer sig bakom skärmen.

Man kan undra om internet egentligen är socialt eller tvärtom. Är det ett lätt sätt att lära känna nya människor på ett djupare plan eller är det en flykt för de socialt inkompetenta? Är resultatet av ett överdoserat internetanvändande att fler och fler stänger in sig hemma och klipper alla band med den verkliga världen? Eller är det bra träning till att utveckla vår sociala förmåga och bli mer öppna för nya kontakter - i den riktiga världen?

Snart kommer vi kunna gå ut på krogen genom att koppla upp oss på internet. Med hjälp av kameror kommer vi kunna se alla som är där, röra oss fritt mellan baren och dansgolvet, samtidigt som vi spanar in utbudet av snyggingar. Och allt detta gör vi sittandes hemma i den bekväma fåtöljen.

Musiken på internet har ju bidragit mycket till att folk laddar hem låtar gratis istället för att gå hela vägen till affären för att köpa en skiva. Nättidningar börjar bli mer populära än vanliga tidsskrifter, så nu är det väl dags för böcker att läggas ut på nätet? För att inte tala om att man kan köpa tomater i en livsmedelsaffär på nätet. Vem beställer mat från nätet egentligen?! Man kan diskutera om det inte börjar gå för långt. I värsta fall kan internet komma att ersätta våra vardagliga sysslor, då precis allt kommer att kunna skötas på så sätt.

Nä, jag hoppas att mitt beroende inte går till den överdriften att jag beställer mat, festar och umgås med kompisar sittandes framför datorn.

Men guud, vad jag längtar hem till den ljuva musiken från mitt modem.

Av Kasia Narkowicz 30 jan 2001 14:08