Först kom "la Haine"

Först måste jag slå ett slag för det fantastiska med att se film på dagen. Det är svårt att sätta fingret på, men det är något speciellt med att mitt på dagen smita in i en mörk biograf, sjunka ner och sen sväva ut efter en bra film och det fortfarande är ljusan dag. Toppen. Och det är sällan man får göra det fler gånger om dagen, flera dagar i rad. Göteborgs Film Festival är oerhört generösa med den varan.

Och nu till filmen:
"Like a magnet" är skriven och regisserad av Kamel Saleh och den franska rapartisten Akhenaton. I bästa Fares-anda har de samlat ihop sina "vänner från förr" och tillsammans gjort film. På festivalens seminarieprogram Cinemix har ämnet fått en egen avdelning och i filmprogrammet trängs flera filmer som berör samma ämne: "Double Identity" och utanförskapet.

I "Like a magnet" får vi följa ett oskiljaktigt kompisgängs kamp i vardagen. I en av Marseilles förorter möter vi Maleks och hans vänners desperata försök att slingra sig ur verklighetens krampaktiga grepp. Utan framgång.

Utan att skriva oss på näsan blir vi inslussade i en verklighet som är verklig för miljontals människor i vårt gemensamma välfärdsprojekt vi kallar "Family-Europe".

Det är skrämmande tydligt hur avståndet mellan dem och oss inte går vid Schengen och våra nationsgränser utan att avståndet mellan dem och oss finns, oavsett vi vill se det eller inte, i vår egen trädgård.

Denna problematik återkommer i andra filmer som till exempel tyska "Kanak Attack" som är en filmatisering av Feridun Zaimoglus bok "Abschaum", som härom året fick tyska kultureliten, språkvårdare och högerpolitiker att gå på tå.

Och även om jag håller med Torkel Petterson i "Jalla, jalla" att vi inte ska sätta på invandrarmössan om vi inte själva vill, är det viktigt att vi inte mörkar utan riktar spotlighten rätt, i musik, i böcker och inte minst i film.

Av Ali Fegan 30 jan 2001 11:11