Givetvis hade bindor och tamponger varit gratis. Dessutom hade man fått 1,5 hg lösgodis, för att dämpa det sötsug som ofta uppstår före, under och efter mens, när man hämtade sina sanitetsartiklar på, för ändamålet avsedda, luftkonditionerade utskänkningsställen med soft musik och leende expediter. Man hade också, utan kostnad givetvis, fått låna mjuka mohairfiltar att lägga på sin ömmande mage.
Under de dagar varje månad som man är indisponibel är man givetvis ledig från jobbet med full lön. Nåt annat är ju otänkbart. Man kan väl inte jobba när man blöder!
Det hade funnits nätverk över hela landet, stödgrupper för dom svårast utsatta, tidningar, forum, kurser och seminarier, de senare är oftast ett par veckor i ett annat, varmare land.
Allt detta bekostas av staten som har ett särskilt departement som bara handhar mensfrågor.
Av Kajsa Kallio 19 jan 2001 16:32 |
Författare:
Kajsa Kallio
Publicerad: 19 jan 2001 16:32
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå