Säg nej till det fasansfulla

Den som väntar barn ser gravida kvinnor överallt, på samma sätt som den som just har inhandlat en bil av ett visst märke och färg kan vara säker på att stöta på just den modellen i varje gathörn.

Det är inte så att det helt plötsligt blir fler gravida kvinnor eller bilar av samma märke och färg, utan det är vad vi väljer att se som ger oss den känslan. En känsla som de flesta av oss upplevt vid flera tillfällen i livet och i flera olika sammanhang. De intryck vi öppnar upp våra sinnen för att ta emot - och den förväntan som ligger i det - verkar ha en magnetisk dragningskraft till oss. Vad än innehållet består i så blir ändå resultatet detsamma; det vi fokuserar på växer.

Låt oss då ta med ovanstående tankegång in i följande frågeställningar:

De nyheter som förmedlas till oss via TV, radio och tidningar och som beskriver en värld fylld av krig, missär, mänskligt lidande, korruption och brottslighet, vad ger de för en känsla och hur mycket säger de om hur det verkligen förhåller sig i världen sett ur ett större perspektiv? Kan den ensidiga fokuseringen på lidande, förtryck och nöd vara ett symtom på att vi gett det alldeles för mycket uppmärksamhet, att vi låtit det växa sig för stort? Eller: Är det vad vi vill ha?

Jag vill understryka att jag inte menar att vi ska skärma oss från det ohyggliga som sker i världen och mot dess invånare, när det dras fram i ljuset ges det en möjlighet att göra någonting åt det och förhindra det.

Men jag vill ändå stå fast vid att denna ensidiga fokusering i förlängningen bara är med och skapar misstänksamhet, oro och framförallt rädsla. Och ju oftare vi fokuserar på det skrämmande, desto djupare blir vår rädsla, och rädsla kan i sin tur leda till ett handlande som styrs av vrede, aggressivitet och längtan efter upprättelse och vedergällning.

Det finns, utan tvekan, mycket elände i världen, men för att inte göra den här artikeln till ytterligare en beskrivning av - och fokusering på - allt elände som existerar i världen, så tycker jag att det är viktigt att saker och ting beskrivs i sina rätta perspektiv och sätts in i sina rätta sammanhang.

Och med det menar jag att det finns fler människor utanför våra fängelser än inuti, det finns fler människor som skapar fred med sig själva och sin omgivning än de som skapar kaos, det finns fler människor som bär på känslan av respekt inför sina medmänniskor och viljan att göra gott än de som inte gör det, osv.

Varför får vi då så sällan höra talas om det som är bra?

Det borde vara upp till varje ansvarig utgivare, inom vilka medier det än må vara, att hitta en balans i det nyhetsflöde som ständigt pumpar in på redaktionerna. Samtidigt borde det vara upp till oss - läsare och konsumenter - att inte lägga våra pengar på att förstärka eländet och vår egen rädsla.

När vi säger "Nej, tack!" till det fasansfulla är vi med och påverkar i en positiv riktning och väljer att fokusera på det som är bra och det vi alla är jag övertygad om vill ha. Vi borde kräva mer information och mindre av sensation. Flertalet av de fasansfulla nyheter vi får ta del av borde endast vara en angelägenhet för de som drabbas och deras anhöriga.

Nyheter borde vara något vi också ska se fram emot att få ta del av, och det borde vara en spegling av hur det ser ut i samhället - och i livet - i stort. Om vi lär oss fokusera på det som fungerar, är bra och till alla människors gagn, kan vi hitta kraften att vara med och påverka det som inte fungerar.

När vi fokuserar på det som är fördelaktigt och till vinst för oss kan vi omvandla rädslan till en kraft där ord som meningsfullhet och framtidstro blir verkliga. Detta är något vi alla kan ta ansvar för, utan att behöva offra något eller helt omkullkasta det sätt vi lever på idag. Ett skifte av fokus är allt som behövs.

Av Per Poulsen 12 jan 2001 14:19