Media är till för medelklassen

Foto: Bengt Ericsson, från SVT:s arkiv

Påfallande ofta är de vi ser i media välutbildade medelålders människor med hög inkomst och makt.

Sourze har gått igenom vilka som satt i Aktuellts studio under två höstmånader 2000. Av de 45 inbjudna var 6 kvinnor. Ungefär 60 procent av dem som satt i studion hade bevisligen högskoleexamen. Jämför man den siffran med hur många i den svenska befolkningen som läser vidare efter gymnasiet är det 37 procent.

Men det är inte alla som resonerar som Aktuellt. Janne Josefsson, reporter känd från Sveriges televisions Striptease, försökte gå mot strömmen med sitt program "Fittja Paradiso". Studion var inhyst i en lägenhet på elfte våningen i ett av Fittjas höghus, och bland deltagarna fanns mördare, gymnasieelever från Vetlanda och hemlösa. Han ville göra ett program där vanligt folk fick komma till tals.

Fittja Paradiso sändes för sista gången i mars 2000. Janne Josefsson jobbar numera för SVT:s Uppdrag granskning i Göteborg.

Sourze: Janne Josefsson, hur tycker du att det står till nu med antalet "vanliga människor" i media?

- Jag tycker att det är sämre ställt nu än någonsin. Det märks framför allt på debatterna i media. Det pågår helt andra debatter i media än det gör bland människor i allmänhet. De vanliga människorna märks bara i korta enkätfrågor på stan eller radioprogram med stupida tävlingar, eller dokusåpor. Där finns det ett jävla sug efter de vanliga människorna, men då exploaterar man dem som står längst ner på den sociala skalan - de får vara med om de säger i TV att de supit bort tio år av sitt liv.

Sourze: Varför får inte de "vanliga människorna" tycka till i medierna?

- Det beror på att de pratar på ett annat sätt och beter sig annorlunda. De vanliga experterna i media har lärt sig prata på ett speciellt sätt, i "oneliners".

- De som är med är ofta representanter för något, ombudsmän från Hyresgästföreningen till exempel, och de säger alltid politiskt korrekta saker.

Sourze: Varför intervjuar journalisterna så ofta representanter från medelklassen?

- Det är en social snedrekrytering i journalistkåren, alla är från medelklassen och tycker att det är lättast att ha att göra med andra från medelklassen. Då känner journalisterna igen koderna.

- Det är livsfarligt om media bara släpper fram medelklassens åsikter.

Sourze: Varför det?

- Det finns ett journalistförakt. Tycker inte de som saknar kontakter, stålar och inflytande att journalisterna gör bra ifrån sig, tänker de heller inte värna våra rättigheter som yttrandefriheten. Då blir det som i Hitlertyskland. Jag måste göra journalistik som betyder något för människor. Mycket i TV i dag är rena meningslösheter.

- Det man sa på 1970-talet, att journalisterna skulle ge de svaga en röst, det skrattar man åt nu. Men jag tar det på allvar.

Sourze: Du fick en del kritik från andra i journalistkåren. Bland många andra undrade exempelvis Karolina Ramqvist på Dagens Nyheter varför folk ska uttala sig om dödsstraff när det är en fråga som kräver kunskap för att kunna besvaras.

- Människor bildar sig en uppfattning om allt - vi kan inte ställa kunskapskrav på dem för det. Ingen kräver att folk som går och röstar i allmänna val ska gå igenom ett kunskapstest.

- Jag är också förgrymmad och rädd för vissa åsikter, som att människor vill införa dödsstraff. Men jag kan inte sticka huvudet i sanden för det. Det är som om journalister är för fina för att föra diskussioner på en folklig nivå.

Sourze: Men om du berättar att det finns en massa smygrasister i Sverige, kan inte det göra att rasisterna blir ännu fler?

- Jag såg tidigt på 1980-talet hur folk diskuterade invandringen och så. Men makthavarna brydde sig inte om det. Står man för en generös flyktingpolitik får man ta debatten innan den jäser, men det gjorde man inte, så nu har det jäst och det är nästan för sent.

- Det viktiga är att spegla verkligheten som den ser ut och inte att visa sagofigurer. Först när vi får fram flyktingfientligheten syns den. Det är journalisternas uppgift att skapa offentligt samtal. När alla får vara med kan den demokratiska diskussionen ta fart.

- Jag kan inte garantera att rasismen inte gynnas av att den släpps fram, men jag tror den gynnas mer om den göms undan.

Sourze: På vilket sätt är du en bättre journalist - hur vet du vad "vanligt folk" tycker och tänker?

- Jag växte upp i förorten så det är lite av mammas gata, samtidigt som jag är en främmande fågel där nu. Den kluvenheten är både en styrka och en svaghet. Jag får tänka efter ifall jag bara betraktar saker utifrån, för det är det värsta de här människorna vet. Med rätta, men jag måste betrakta det utifrån som journalist.

---------------------------------------

Karolina Ramqvist, frilansjournalist som bland annat skriver för Dagens Nyheter, blev inte glad när hon såg första avsnittet av Sveriges televisions "Fittja Paradiso" där programledaren Janne Josefsson skulle visa vanligt folk.

Programmet handlade om att många i dag vill ha dödsstraff för grova brottslingar. Dessutom intervjuades några ungdomar i Vetlanda, där bland annat en tjej sa att fångarna har det för bra i fängelset.

"Jag tror inte att de vämjeliga åsikterna finns mest hos de vanliga, vilka de nu är. Det är en myt" skrev hon i Dagens Nyheter i november 1999. Karolina Ramqvist tyckte att redaktionen kunde ha redovisat om alla tillfrågade verkligen var för dödsstraff, eller om Fittja Paradiso bara valt att visa dem som var för. Hon efterlyste också lite mer fakta i reportaget.

- Det var respektlöst mot alla inblandade, säger Karolina Ramqvist.

Hon tycker precis som Janne Josefsson att det gärna kan vara fler "vanliga människor" i media. Men i så fall borde de få uttala sig om saker de kan någonting om.

- Varför ska det vara ett självändamål att lågutbildade ska säga sin åsikt i TV. Det är väl ingen vinst att vara i TV?

- På 60- och 70-talet kunde kvällstidningarna göra mittuppslagsreportage om Gösta Bengtsson som slutat på verket och fått en guldklocka. De kunde berätta om sitt liv och tillföra något. Men varför skulle jag prata om elektriska stolen, som är en så svår fråga?

- När man lägger upp ett program som det första avsnittet av Fittja Paradiso, framstår de "vanliga människorna" som en mobb medan de andra ser ut som sansade humanister.

Sourze: Janne Josefsson tycker att det är en samhällsfara om inte de åsikter kommer fram som vanliga människor pratar om i lunchrummet på jobbet. Vad säger du om det?

- Om det nu skulle vara så att de åsikterna handlar om att tycka illa om juggar jugoslaver, reds amn, att det daltas med invandrare eller att det är för bra på svenska fängelser, så är det ju myter och osanningar. Meningen med Sveriges television är väl inte att vara en ventil för politiskt inkorrekta åsikter. Public service handlar snarare om att ge kunskaper. Samhällsfaran är ju kunskapsfientligheten och avstånden mellan människor, att man överhuvudtaget talar om "vanligt folk", säger Karolina Ramqvist.

- Som i Fittja Paradiso där de hade en fånge i studion, alltså en person som var expert. Men de ställde knappt några frågor till honom. Bara för att han satt inne ingick han inte längre i deras definition av "vanlig".

- Det blir så konstigt om vanliga människor får säga sjuka grejer som inte gör något bättre, samtidigt som de andra framstår som humanister och säger bra saker. Det skapar bara ännu större klyftor.

Karolina Ramqvist berättar om en reporter som intervjuade en fattig ensamstående mamma i en småstad. När fotografen kom dit efter att intervjun gjorts, frågade kvinnan om hon skulle vara med i en dokusåpa. Reportern hade inte förklarat för henne att hon var med i en intervju.

- Han kunde inte säga till henne att hon hade det dåligt och att han därför ville prata med henne. Så han sa något annat.

Sourze: Varför blir det så?

- Journalister träffar bara andra journalister, deras föräldrar är akademiker, textilkonstnärer eller författare. De är ovana vid människor.

Sourze: Vad kan man göra åt det?

- Till exempel kan man ändra rekryteringen till Journalisthögskolan, det vore intressant att se vad som hände då.

Av Ana Udovic 12 jan 2001 15:55