Om moral

Men frågan som du ställde var ju inte om det var rätt eller fel att skada någon annan, frågan var ju varför vi INTE BÖR skada någon annan. Och svaret är att vi kanske själva slipper skadas om vi följer den regeln. Som sagt: egoism maskerad som altruism. Att jag nämnde Kant och dom andra var bara för att understryka att det är en tanke som inte är direkt ny - inte för att komma med någon sorts auktoritetsargument.

Din moral här säger dig då att X är mest klandervärd.
Varför? Pga av hans aktiva handling.
Y är underlåter sig att handla-det är inte lika allvarligt?
Irrationell slutsats-som moral i sig.
Båda beteenden resulterar i att en människa drunknar.
Det är inlärt att reagera på den som handlar aktivt i detta läge.
Moral har inget med verkligheten att göra.Verkligheten ställer mer krav än så.
*sådeså*
mvh

Men allvarligt talat, jag tycker inte att ditt argument håller. "Gör vad du vill så länge du inte skadar någon annan". Y väljer att gå därifrån och skadar därigenom en annan person. Hans "icke-handlande" är också ett handlande, och kan därmmed relateras till den moraliska regeln "gör vad du vill så länge det inte skadar någon annan".

Antag: 1. Livet är heligt och 2. Lidande bör minimeras. Eftersom Z, i ditt exempel, dör så är X och Y lika klandervärda eller berömvärda. Z kanske lider av en obotlig och plågsam sjukdom och vill dö. Då ställs 1. mot 2. på ett intressant sätt.

Jag hävdar inte att det som är bör vara, jag undrar var beviset finns för att det inte är så. Skillnaden mellan dig och mig är att du tror människan kan bestämma sin egen moral, jag tror moralen bestämmer över människan. Tragiskt är det kanske när någon inte kan acceptera en person som har en annan uppfattning om saker och ting.

48 Jag instämmer ju i detta, det har jag gjort hela tiden. Det var bara det att problemet var upplagt som en tävling i ondska - vem är mest ond, X eller Y? - och då får man ju räkna poäng som i vilken tävling som helst. Därav mitt något raljanta svar ovan. Det var alltså ironiskt, om det inte framgick.

OK.
Förvisso är jag född sextiotalist
men tillägnar mig inte den ironiska mentaliteten,ej heller den cyniska.
Kom på något bra att skriva nu.....
undrar om det får plats......
**

Att saxa meningar eller en sats ur sitt ursprungliga sammanhang och sedan använda det som en plattform för en attack är inte konstruktivt.
Se helheten,eller rättare sagt-försök.

Anta att jag anser att de bägge är klandervärda-det är min subjektiva syn på problemet.
Låt säga att du ser det annorlunda-då är det din subjektiva syn som gäller för dig och endast för dig.
Det går inte att avgöra objektivt hur gärna du än vill.
Värderingar är aldrig objektiva.
Det skulle vara en motsägelse i sig själv.Fakta är objektivt.
Kravet på fakta är objektivitet.

forts Men i grund och botten - nej, jag anser inte heller att det finns något universellt "rätt" och "fel". Men jag tycker, trots detta, att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att frikoppla sig från alla moraliska värderingar och förkasta allt i den vägen. Såvida man inte vänder hela samhället ryggen och väljer att leva som eremit, förstås.