Mr C vann matchen

Käraste Lennart, du är en fantastisk krönikör och medmänniska och en av de starkaste profilerna som jag har fått förmånen att lära känna genom mitt arbete på Sourze. Dina artiklar har varit en ständig påminnelse för mig om hur gränsen mellan nätet och verkligheten liksom suddas ut, när någon, så som du har gjort, med ord lyckas beröra en rakt in i hjärtat. Du har påmint oss alla om vad som är viktigt, på ett så öppet, enkelt, varmt och mänskligt sätt som jag inte tror att många skulle vara kapabla till. Jag vill tacka dig för det, och sända mina varmaste tankar till dig och de dina i den här ofattbart svåra stunden, och min djupaste medkänsla.

Lennart Lundwall jag känner för dig i din svåra situation som jag själv har upplevt, men med ett lyckligt slut när det gäller min sons kamp mot cancer under två års tid. Det första man tänkte på morgonen när man vaknade, hur är det med grabben, endast 20 år gammal. Själv har jag gått igenom en lungcancer och anser mig vara botad, men tanken gnager att ett recidiv uppstår, jag har passerat de sextio och tänker att jag har iaf hunnit med mycket i livet så.... Min bot från cancer förvandlade mig och gav mig en livsharmoni som jag aldrig upplevt tidigare i mitt liv, det ska vara i min tidiga barndom isf. Så min personlighet ligger i mitt nicknamn Mr Harmoni och på så sätt är jag inte anonym. Jag tror att vi alla här har en särskild omtanke över din person i din svåra situation ska du veta, för inte någon av oss är någon kall fisk, alla bär vi på mänskliga varma känslor för våra medmänniskor när det gäller.

Lennart Lundvall: delar din sorg. Det är för mycket när ens barn går före. Bara för mycket.
Om än det inte finns någon mening i det som sker, kommer vi att skapa "meningen" för att gå vidare. Orka föra livet framåt. Som ditt barnbarn redan kan konstatera med både sin sorg och tvivel. Sörj ihop. Det gör er starkare, trots allt.
Hälsningar/Inger
PS Har alltid tyckt att du skriver bra DS

Ja Lennart L, jag får också beklaga. På TV säger de att en av tre får cancer, man förstår knappt fastän vi nog alla har anförvanter som gått bort av detta skäl.
Inget är jämförbart, själv förlorade jag min far medan jag fortfarande var nästan bara barn. Även för den som är kvar i livet så blir detta förändrat.

En sådan här svår dag är SOURZE som bäst. För då kommer alla våra goda sidor fram. Det är det som är en slags under med sociala medier. Vi blir verkligen sociala - men en del blir också motsatsen. / Hälsar även till Inger O som en gång hade 5500 läsare...

Lennart, jag blev chockad när jag såg rubriken och förstod vad som hade hänt!
Vi har ju genom dina artiklar levt med din dotter och hennes kamp ett tag och den sista hårda kampen mot "mr C"!
Min svärmor dog den 26 oktober, men det var inte mr D som tog hennes liv utan hennes ålderdom på hundratvå år! Men trots att hon varit mer eller mindre döende de sista månaderna kommer alltid Lijemannen som en överraskning ...

Tack alla. Nu tar jag en stor virre och en Sobril. Somnar kanske. Och vaknar säkert kl. 2.30 enligt årsgammal vana... Varför måste man må så här undrar makan. Fan vet, svarar jag. Gud kanske vet?

#14 Bra tänkt, Leif. Jag minns läkarteamet i Molieres "Den inbillade sjuke", 1700-talspjäs. Helt lamslagna säger dom "Lungorna" om alla fel och brister och ungefär lika långt har vetenskapen kommit i dag i frågan om cancerns uppkomst. Kanske den enda sjukdom läkarvetenskapen inte rår på i vår tid. Någon sa här att var tredje människa får cancer. Men merparten kan räddas...