Mr C vann matchen

Telefonen ringer: Nu är Lena sämre. En sjuksyster på Stockholms Sjukhem informerar.

Den som inte läst artiklarna om min dotters cancersjukdom har här en uppdatering.

En vår, sommar och höst där flera besök i veckan på Radiumhemmet varit rutinen. Cellgift- och strålningsbehandling har inte givit andra resultat än att hennes hår fallit av. Tumörerna stortrivs ändå och har under sensommaren bitit sig fast i levern och spåras nu även i ryggmärgen. Hon kan dock mellan sjukdomsbestyr och febertoppar leva ganska bra i sin Vasastan-lägenhet under sommaren och hoppar in i Toyotan för att besöka vänner i staden och i Mellansverige. Svamputflykterna i september glömmer vi inte. Fadern hade ett styvt arbete med att skänka bort femton liter kantareller till vänner och grannar...

Som tidigare berättats här fick hon sin första cellgiftkur mot trippelnegativ bröstcancer dagen före julafton 2011. På själva julafton fick hon svår kramp och panik och ambulansen tog henne till Karolinskas akut där hon fick tillbringa resten av julhelgen mellan Landstingets lakan.

Så gick våren med håravfall, cellgifter och flintskalle men framåt maj hade en söt mörkbrun Tintinfrisyr vuxit ut. Allt såg hoppfullt ut fram till utvärderingen vid midsommar. Då konstaterades tumörspridning trots starka cellgifter och strålning. Vänster nyckelben har angripits samt det som var kvar av det bortopererade vänstra bröstet. Hennes besvikelse var oerhörd men kämparglöden fanns kvar.

Man provar under sommaren flera olika cytostatikatyper men den elaka cancern breder ut sig. Hon sitter hemma vid datorn och telefonen dagligen och studerar behandlingsmetoder och letar efter specialister.

I mitten av oktober får hon svår andnöd en dag och förs akut till Radiumhemmet. Där konstateras vätska i ena lungan och blodproppar i den andra. Lungan töms på nära fyra liter vätska och hon piggnar till. Men får stanna på Radiumhemmet för observation och vätska samlas åter i lungan. Efter tre tömningar flyttas hon till sjukhem för att få upp sitt urusla blodvärde och piggna till så pass att hon tål en slutlig tuff cellgiftbehandling med en ny sorts platinabaserat cytostatika. Hon bedöms den 6 november för svag för detta och vi väntar nu på en vändning så att hon ska klara att ta preparatet.

Det värsta med bröstcancerbehandlingen - enligt dottern - är operationen där det angripna bröstet tas bort tillsammans med en större yta lymfkörtlar under armen. Då kapar man lymfans normala arbetsvägar i kroppen med resultat att armen svullnar upp till sin tredubbla storlek. Lymfan jobbar vanligen med avfallshantering och dylika transporter i kroppen. Smärtorna från den svullna armen måste nu hållas i schack med morfin och smärtstillande preparat. Operation är inte möjlig då hon fullständigt saknar motståndskraft mot infektioner. Sedan mitten av oktober är hon sängliggande och medvetslös i halva dygn och vaknar ofta av den ohyggliga smärtan. Och får mera morfin med resultat att hon somnar om...

Där står vi nu. När telefonen ringer för sista gången och sjukhemmet meddelar:

Lena avled i morse den 21/11, klockan 04.00, 48 år gammal.

Som närstående inser man att den gamla frasen "efter långt och tåligt buret lidande" kan återanvändas.

Brorsdottern Greta, 6 år: "Lena är ju här, där i sängen. Men ändå inte."





Tidigare artiklar:
Jag hoppas att Mr C får cancer
Stilla Natt?
Julevangelium enligt Mr C
Grått Nytt Hår?
En släng av cancer ska väl en tjej tåla?
När den inbillade friska är sjuk
Mr C sticker upp sitt fula tryne
Heja, heja - frisk tumör
Håret växer i vårens tid

Av Lennart Lundwall 21 nov 2012 13:41