Prinsessa ska bli kristen?

I går kväll var det en hovdam som i ett specialprogram inför dopet sa att det lilla barnet var hedning men nu skulle kristnas.Hon sa det med betydande allvar och jag tror att detta helt stämmer med Sv Kyrkans lära, sedan flera hundra år. Man tog t o m till Nöddop utfört av lekmän vid förlossningen för att rädda det klena barnets själ.Jag tror att sådant förekommer fortfarande.

Den frikyrkliga huvudlinjen har alltid varit att ha vuxendop av folk över 16 år som då själva får avgöra innehållet i dopet. Det handlar givetvis mycket om Upplevelse som vid Nattvard mm.

Jag har i 45 år varit medlem i Sv Missionskyrkan som tillämpat båda dopsätten vilket skapat klar förvirring.En vuxen person som blivit barndöpt och inte anser att detta "gäller" har fått döpa sig igen som vuxen. Det är en slags respekt för individen.

Men frågan är hur många i det svenska folket som tror att prinsessans andliga status ändras genom det omedvetna dopet denna vecka? Vad kommer ärkebiskopen att lova i detta sammanhang?Lovar han ett himmelrike, evigt liv etc. Samma fråga kan givetvis ställas till alla kyrkor och församlingar!

Vad jag förstår så finns i många kyrkor dopfunten närmast porten, för längre än så släppte man inte in det lilla odöpta barnet i kyrkan. Innan dopet var barnet inte riktigt att lita på.

Leif-Arne. Jag har rest väldigt lite så jag vet väldigt lite om dopfuntars placering. Men vid en Jugoslavienresa 1973 ca besökta jag en ruinkyrka. Där hade besökarna måst gå ner i en dopgrav först o in i kyrkan sedan - varje gång. Kanske inte så konstigt att denna kyrka inte blev så populär nära de kalla Alperna. // Vännen Jan O, öka inte förvirringen i denna fråga med 100 år gamla begrepp...

Jag kommer precis nu från gudstjänst i Sv Kyrkan lokalt för min Missionskyrka har dragit ut på landet o är nästan onårbar för mig. Inte bra men tyder på anpassningsförmåga. Mot de yngre med bil. /Men i Sv Kyrkan fick jag lyssna på syndabekännelsen trots att jag inte hade behov därav. En o annan försummelse förstås men...? Så kom Trosbekännelsen där jag kunde läsa med i en del. Jodå! Så sjöng vi fyra urgamla psalmer med ytterst ålderdomlig text som nog bara min generation kunde förstå. Kanske sjöngs en nyare psalm också. Jag kände mig i vart fall förflyttad några hundra år tillbaka i tiden. Orgelspelet gav mig rikt och stort utbyte, så kantorn fick applåder. Jag har alltid haft dåliga öron och i detta tempel ekade det ganska mkt, trots modern ljudanläggning. Får nog prova att sitta på helt annan plats nästa gång.. Men på söndag går jag till Pingstkyrkan för då är det Pingstdagen o Mors Dag. Amen!