Blårök i mitt hjärta

Blåröken i min näsa luktade underbart om man blandade lite Ricinolja i bränslet!

Min första bil var en SAAB 95 av 64 års modell. Där fanns sittplatser för 7 och motorn var på hela 39 hästar. Vid full last fick man verkligen lära sig att planera omkörningar. Fast det var en seg rackare, trots attt jag plågade bilstackarn något ohemult lyckades jag inte ta livet av den. Frihjul gjorde att man med lite vana kunde växla utan att använda koppling.

Vår flitige Undvall har hunnit med mkt i livet, utan att ha blivit märkbart gasförgiftad. Dessa finska snöskootrar har jag missat trots många år i Umeå. Däremot minns jag maskiner från Ockelbo./ I början på 1970 taler var det pojkar ner till 12 årsåldern som körde med dem i byarna o tvärs över fiolks tomter. Rätt irriterande för en ny socialarbetare, som flyttat ut på landet.

#5 .."körde med dem i byarna o tvärs över fiolks tomter"..På den vägen är det.. Norröver i mer perifera strök, betraktas sommaren mest som en period av sämre scoterföre. Ockelbo var nog den störste svenska tillverkaren av snöscotrar, i "Pistvakt" finns en Ockelbo 300 med.Numera kultförklarad. På den tiden var effekten ca 10 hk, de hade tom. en modell med wankelmotor. Numer finns ingen svensk tillverkare kvar. Storleken och effekten, i vissa fall över 100 hk, på dessa har ökat. Dessvärre så även olyckorna.

Det finska märke som Åreliftarna höll med som arbetsfordon hade en effekt på ca 40 hk, de var specialbygda för att kunna ta sig fram i brant terräng, främst genom att drivmattan var förlängd. Vi som hade Årekutans högzon som arbetsområde hade aldrig några vindrutor på våra scotrar, de blåste liksom ändå alltid bort när vinden drog på.

Tack för de vänliga omdömena. Detta med vindrutorna var mest att de är konstruerade för att möta vind framifrån. Om man däremot är tanklös och parkeras scotern med vinden, så vinden träffar vidrutan bakifrån, blåser den av, eftersom den inte är konstruerad för att möta krafter från "fel håll". Jobbet uppe på fjället vid hård blåst bestod mest i att hålla koll på att inget blåste sönder och att slå bort is från master och linor. Snöscotrarna har haft en märklig utveckling.De första, typ Ockelbo, var väldigt enkelt konstruerade, rätt svårkörda men tillförlitliga. Med tiden har finesser tillkommit, elstart, hantagsvärme, förbättrad fjädring och styrning och framförallt effekten har blivit mångdubbelt större. Nu finns det tom scotrar med fyrtaktsmotorer. Nackdelen är att de blivit allt tyngre, och i viss terräng, var faktiskt de gamla stålhästarna överlägsna vad gäller framkomlighet.

Tag dig du tid o ork Lennart L. Här har funnits en trogen publik några ggr förut då vi pratat motorer bilar mm. När folk på nätet Söker, så kommer de ofta till våra artiklar har jag sett. Har själv flera ggr fått höga läsarsiffror på det viset - efter en tid..

Nu tror jag faktiskt det blir elcyklarna som kommer att ersätta mopederna. I Beijing var det det nästan lika vanligt med elcyklar som med vanliga cyklar, och med tilltagande trafikinfarkt det effektivaste sättet till transport. Just samma princip som de första mopparna, en cyckel med lite extra kraft, fast ljudlöst och utan avgas.

El-moppe!!! Möjligtvis med en pappersflärp i ekrarna så det låter något! Annars...nej, inte ens någon hemtrevlig lukt.