|
Leif E Ström |
#JanneB, den här resan tar aldrig slut. Det Lennart började med, beskriver den tid i en människas liv då upplevelser skapar individer.
BMW Isetta, givetvis hade min kompis på BMW, en Isetta, en trehjulig 59:a som egentligen var en motorcykelbil. Men när han satt tillsammans med en brud med näsorna tryckta mot vindrutan på den dörr som satt framtill, för att stiga av och på, minns jag att han såg inte lika uppkäftig ut som när han satt på den trimmade "Piloten".
Själv var man heller inte så kaxig då svågern bjöd på skjuts i hans microbil FIAT 500. Vid ett tillfälle knökte han in 4 vuxna och två barn. Eftersom undertecknad var nästan två meter, fick jag sitta fram med nerdragen halvsufflett. Huvudet och hals var då över tak och övriga trafikanter bromsade in och fällde kommentarer. Överlevde, men det gjorde nästan inte hans mamma då de färdades en kall vinter mellan Stockholm och Kinna. Bilen hade inge kupé-värme och hon förfrös sig svårt.
|
|
Lennart Lundwall |
Gomorron mopedismens nostalgiska meddebattörer! Då ni nu slunkit in på MC-bilar, hybriden mellan moped och personbil som fick köras med MC-körkort, så måste jag bidra med följande helt sanna skröna:
Min vän Kalle Lokvist, 4-5 år äldre än jag, körde glad sin Messerschmitt, ett trehjuligt flygplansliknande fordon. Som konstruerats då Hitlers flygplanstillverkare måste byta produkt efter kriget. Enkelt beskriven: Ta bort vingarna, två hjul fram, ett i bak drivet av en 200 cc tvåtaktsmotor. Genomskinlig takhuv som ett flygplan. Boende i Väsby glesbygd kör han hemåt en sen kväll på den smala, mycket glest trafikerade grusvägen, lite småfull. Snön yr och vägen, glaserad av det underkylda regnet, är alltför hal för några hundra kilo Messerschmitt i god fart. Ekipaget snurrar i kurvan, glider över dikeskanten, välter ner i diket med huven nedåt. Huven är ledad vid sidan som flygplanshuvar ofta är, så där sitter Kalle inlåst, i taket på sitt uppochnedvända fordon och tackar makterna för att diket råkar vara tomt på vatten... Mannen som i morgonljuset ser tre små hjul och ett underrede i dikets dunkla djup orkar faktiskt lyfta fordonet lite åt sidan så vår frusne haverist kan krypa ut i friheten, skakande av köld... Då föddes en vandringshistoria.
En annan Väsbybo körde sin BMW Isetta av misstag in i en snöhög. Instegsdörren var fram på fordonet... Någon sa att han fick sitta där till snösmältningen. Tja, inte vet jag.
|
|
Jan Brunnegård |
Hoppas att denna berättelse är en skröna// Messerschmitt var nog det populäraste o mest hållbara märket. Men det sägs att vid ett tillfälle så skulle en bärgningsbil spänna en vajer över vägen för att dra upp en dikeskörare. Då kommer en Messer,vajern skär av glashuven på fordonet - samt även huvudet halsen på den som satt i.Ska ha skett vid Linköping, men aldrig fått det bekräftat./ jag har mått illa av detta mkt länge o bara hoppats att det är en skröna.
|