Extremsex och statsfeminism prackas på våra barn

"jag ämnar cabba ner busbilen och gasa benet på småvägarna i " Lennart skall du verkligen cabba ner? Det blir ju riktigt otäckt då!!!

I dag är Ström i sitt esse: "...solidaritet kommer spontant och är frivilligt. Socialismens fundament byggs med tvång". Den tar jag också med mig i busbilen.

#301 Lennart ibland saknar man röster och människor man mött, du är en av dom. Begreppet ”nostalgi” tolkades från början som en dödlig sjukdom och användes bl.a. av DDR:s maktfullkomliga, som ett viktigt vapen för att kväsa dissidenter med vaneföreställningar. Jag däremot, anser att nostalgin är ett bärande träd som lär en att umgås med sig själv och hur man skall ta sina egna känslor på allvar. I avsaknad av en "cabb", kan känslan vara så påtaglig, att den behöver bekämpas med en påse söta karameller. Finns "NICKEL" kvar?

Jag är verkligen glad över att se så mycket kloka och tänkvärda kommentarer i en och samma tråd.
Men jag tror inte det var bättre förr som jag anar att Ström försöker uttrycka - möjligen levde vi som var med då i en större aningslöshet än vi gör i dag - vi kunde kanske cabba av - eller njuta av andra nöjen som hänger samman med en allt annat än solidarisk världsekonomi.
Men även då då det begav sej fanns det röster som varnade för följderna av egoismens allt annat än solidariska framfart - så även för de miljö- och ekonomiska konsekvenser som oundvikligen blir en följd av ett liv utan ansvar.

Evolutionärt kommer en art som inte kan anpassa sej till sin miljö att gå under och lämna plats åt kanske bättre lämpade. Det ligger något både hoppfullt och tragiskt i den sanningen. Det tragiska är att veta sej själv vara av den arten - det hoppfulla - att livet med människans tillbakagång får en ny chans.

Möjligen är jag lite för pessimistisk, men samtidigt har jag svårt att inte se det som realism. Vi har ju intalat oss många gånger att människan alltid kommer på en lösning vilket ju också är sant - i vart fall att tillfälligt lappa och laga eller åtminstone skyla över de värsta bristerna.

Att ställa om den dysfunktionella marknadsekonomin med den fruktansvärda obalans den skapar både ekologiskt och socialt kommer att svida hårt och kommer att gå över många lik - och vad ska ersätta denna systematiska exploatering av allt exploateringsbart - varför är den fattige så fattig och varför blir den rike så förbannat rik? För att åter citera Pepps. Och varför skulle en fungerande socialism vara så förhatlig om den inte byggde på övermakt och tvång? Om namnet socialism får håren att resa sej så kan man ju tänka sej ett helt nytt och oprövat - var sägs om ANSVARISM ? Eller helt enkelt bara ANSVAR grundat på av nödvändighet betingad solidaritet och empati med allt levande - vilket jag föreställer mej är människans evolutionära möjlighet att undvika den förestående marknadsmässiga undergången i konkurrensens namn - vinna eller försvinna.
Vinna i detta fall skulle vara över kapitalets diktat och ständigt inlagda veto mot allt som inte ger räntabel lönsamhet.

Vad vi måste lära oss att se är att det verkliga värdet som inte tär på jordens tunna livsväv ligger i att dela mänsklighetens möjliga livskvalitet mellan alla i balans med de förnybara tillgångar som står människan och livet till buds.

Vetskapen att bollen ligger hos en allt annat än klok och intelligent mänsklighet gör att jag ser vissa skäl till tvivel, men inte till total hopplöshet - ibland sker under, ibland överträffar verkligheten även de vildaste drömmar.

Frid till er alla - det efterlängtade regnet har upphört - ut och jobba :-

Leif Erlingsson #299

Morgonen randas
solen står lågt under regntunga skyar
Jaguaren sover inte
betraktar tillsammans med myran som slickat dess klo
en generös regnbåge som spänt sitt valv över skogen
och över stor som liten, över fattig och rik utan åtskilnad
även över livets allra queraste med- och motlöpare
som idogt försöker hävda sin egen särexistens
bland alla andra mer eller mindre vilsna särexistenser

Ja Leif - tidsnöden är ett problem fast den borde vara avskaffad för länge sedan.
Tänk så många tidssparande manicker våra tekniska landvinningar har begåvat oss med.
Det var inte länge sedan som detta materiella överskott av förenklande och bekvämlighetsdigra arme av underlättare och ansträngningsbesparare närmast var att betrakta som utopiska -
nu har vi dom, men mindre tid än någonsin - och detta trots att de flesta av oss lever längre - nått fel är det på den ekvationen.

I stället går vi på knäna och ansätts av utmattningssyndrom långt innan vi uppnått medelåldern och mitt i livet ?

Vad är det som felar i vår västerländska hårt exploaterade livsstil ?

Livet skulle ju kunna vara så mycket rikare, så mycket mer närvarande - så mycket mer tillfredsställande att få "höra till" om det inte utarmats så till den milda grad att många väljer att avsluta det i förtid, eller att dövasbort i resens dimmor.

Utvecklingen av en bättre fungerande livsorganisation är med den nu rådande föreställningen om vad "demokrati" är och visar sej vara i praktiken, dömd att tvina bort bland alla andra ideologiska hugskott och drömmar om en bättre värld - så vida det inte går att tjäna pengar på det tills det ligger där - tomt och söndertyckt, och avannalyserats minsta gnista av hoppfull möjlighet - försedd med stämpeln "OUTLET" på kvarvarande restprodukter.
Vilket även det tycks ligga i kapitalmaktens intresse då tillgången på tröst för allt som det förödda livet begråter måste vara fräscht och dagsaktuellt och tydligt markerat att bästföredatumet inte gått ut - erfarenheter och den visdom som kommer av liden skada får gå samma väg mot returstationen men utan återvinningsambition.

Tar vi inte vara på erfarenheterna så gör vi snart samma misstag igen - det har tidigare visat sej att när ekonomiska system fått krupp och nervösa ryckningar på grund av utarmning och försök till självbefruktning utan det livets signum som kommer ur verklig lust att skapa - inte som nu, än en gång tvingas klafsa tillbaka i den bekymmerslöst glättiga färgen sedan den oundvikliga sanningen än en gång står klar - det vore önskvärt om vi kunde lära oss att inte måla in oss i hörn.

Faran ligger i att livsexploatörerna anser det mindre lönsamt att stanna i hörnet och låta färgen torka - piskade som dom är att hålla hjulen rullande och accelerera flödet av varor och tjänster så att tillväxttakten inte rubbas ur sitt stadigt stigande tempo - visserligen omöjligt, men vad sa jag om förpassningen av erfarenhetsbaserad kunskap - ja, "out of date".
Men profitörernas lönsamhetsdesperation har andra lösningar - effektiva och lönsamma - SPRÄNG HÖRNETS VÄGGAR! Inkalla destruktionsexperterna, på med uniformerna, dela ut hackor och spadar - nu bomber och granater ska väggarna rivas så håll i hattarna gubbar och dra in kjolarna kärringar - de profitdesperata vet inga gränser som inte kan undanröjas med lite krut.

310 Läst början, trevlig dikt!
Nä, nu sticker jag till Newsmill! Här känns för instängt. Försökte öppan fönstret och vädra ut dunsterna från de senaste två åren. Men vem var där och stängde fönstret, om inte CMO!? Verkligen obegripligt, men man vet ju vilka ämnen han prioriterar...

Tack Leif Och Jocke :- Mindre vågat än nödvändigt. Dikten i början hade lite inspirerande element från den finlandssvenske poeten
Elmer Diktonius dikt Jaguaren - som är en mycket tänkvärd dikt.
"Hör stjärnskrattet i dess rytning"...