In Nowhere He Found Everything

Fin artikel.

Bra artikel!

Allvarligt talat, vem är målgruppen när du skriver på engeska? En svensk hemsida, avsedd för debattinlägg på svenska, är knappast rätt forum för en lång artikel; skriven på främmande språk, av vad jag förmodar en svensktalande. Skriv om artikeln på svenska!

Tangupeter, kan du inte engelska eller? Vem bryr sig om han skriver på engelska? SÅlänge det är välskrivet vilket det är spelar det ju ingen roll, sluta vara så inskränkt människa!!

Bra artikel som rör en av mina favoritböcker!!


Aguirre, haha nej det får vi inte hoppas! Naturen är hård

Naturfolk läser inga böcker - Naturfolk läser naturen. Naturfolk blir inte förundrade om vattnet rinner uppströms, men de blir förundrade när vingskjutna barn från civilisationens söker lega i vildmarken. Unga McCandless dagbok, vittnar om att även den mentala hälsan fått sig en allvarlig törn, trots att hans knappt 220 dagars vistelse förekom under Alaskas mest gynnsamma temperaturförhållanden.
Ett annat sorgligt dödsfall fall var Timothy Treadwell ”The Grizzly Man”. Från att ha levt som ett solitärt barn, har de andligt sökande förvrängt och romantiserat hans kontroversiella leverne. Mest förundrande blir man då Werner Herzog, en prisgiven regisssör hoppade på det kommersiella tåget. Han försökte göra en travestering på eget tidigare verk ”Aguirre - Guds vrede”, som också byggde på övermod och vansinne. Avslutar med ett av Timotys uttalanden, där även han verkar förundrad. ”Oh my gosh! The bear, Miss Chocolate, has left me her poop! Its her crap! It was just in her butt and its still warm! This is a gift from Miss Chocolate”!

Lasse ..jag är uppfödd och levt länge i storstan..t.o.m. bott i invandrartäta områden med framgång :- ...här där jag bor kallas jag stabo..men du kallar mig bonnläpp :-

Aguirre - vad man kallas spelar inte så stor roll och har som du vet från vilket håll man betraktas - huvudsaken är ändå att man själv vet vem man är :- Det säger dessutom mer om den som förser en med sitt lilla epitet än det säger om en själv. Förövrigt verkar det vara ett trevligt ställe du hittat - skog och långt till allt och jakt, fiske och lugn och ro - och ändå fullt sysselsatt kan jag tro :-

Aguirre - själv bor jag ju lite som du, med ungefär motsvarande sträcka fast till Stockholm - i dag blev den sista halvkilometern plogad till öppen väg så nu har jag handlat, men skulle nog kunnat klara mej en vecka till om det knipit. ----- Att man kan få en känsla av att vilja huka sej inför alltför långt gången självkännedom tyder på att du trots allt har lite kvar att acceptera ;- Att du lämnat tolkningen öppen beträffande höjden på ditt inre liv med förhoppningen att det skulle vara rikare än du hunnit upptäcka kan tyda på minst två saker - höga prestationskrav som du har svårt att nå upp till - eller i praktiken dess motsats. Att du i det sammanhanget överraskar dej "otäckt ofta" tyder på det förra, eller förtäckt blygsamhet som inte verkar vara din bag. Men vi har nog alla fått en slev av jantelagen så det är väl lite biverkan av den vaccinationen mot alltför långt gången sturskthet som gör sej gällande - kanske inte jag är rätt man att lugna dej, men tycker inte du behöver känna någon oro - dina passningar är ofta både roande och triggar en viss eftertanke :-

Jo du, det är uppfriskande att få förmånen att förhålla sej till naturens nycker och på något vis på förhand gjort sej en föreställning om vad vi givit oss in i :- Vackert är det så det förslår - tystnaden och mörkret inte minst, något som det är ont om ju närmare staden man kommer. Jag är av den sorten att jag får vänner ur den vilda faunan då dom av någon anledning förstår att jag är av en fridsam natur - men räv som följde mej i hälarna och delade min mat blev nog lite för tam - trodde gott om alla och sprang på någon ostmackeförsegg skjutgalen typ som inte ville dela - saknad! Jag gillade hennes finurliga uppsyn och ur hon brottades med sin nyfikenhet och naturliga försiktighet - nyfikenheten van. En familj grävlingar hade jag under stugan ett tag - och så länge grävungarna var små var det bara roligt att dom kom in och fick sin hårdabrödmacka. Men då dom blev större fick dom för sej att mina katter konkurrerade om käket. Jag blev tvungen att visa grävlingarna var tomtgränsen gick innan jag åter fick en hel natts sömn. Från verandan får jag annars tillfälle att bese allehanda varelser som försiktigt traskar runt i skogen - ett par tranor kom gående i våras - inte så överraskande då dom hålls på åkrarna i närheten, men visst såg dom lite speciella ut då dom promenerade i skogen. Vildsvinen grymtar omkring på natten mest, men mäktiga är dom i sina brösttoner. Rådjuren är som dom är - flyktiga och musikaliska - precis som älgar faktiskt. Att jaga med bössa var länge sedan - vänskapen med de vilda ger mej mer - förut däremot ville jag leva upp till min rovdjursnatur och ansåg att tamslaktat kött inte var moraliskt eller etiskt försvarbart - jo jag är jägare,,, men jag är mer än så :-

Nä...tamkött är knappt försvarbart att köpa...men två paket danskt bacon har så mycket antibiotika i sig att det botar gonorre. Jag har två hundar som oftast håller grävlingar och rävar på behagligt avstånd från våra 13 katter utekatter. Friheten är avståndet mellan jägaren och bytet. det gäller oss folk oxå.