Valt inlägg:
Jo du, det är uppfriskande att få förmånen att förhålla sej till naturens nycker och på något vis på förhand gjort sej en föreställning om vad vi givit oss in i :- Vackert är det så det förslår - tystnaden och mörkret inte minst, något som det är ont om ju närmare staden man kommer. Jag är av den sorten att jag får vänner ur den vilda faunan då dom av någon anledning förstår att jag är av en fridsam natur - men räv som följde mej i hälarna och delade min mat blev nog lite för tam - trodde gott om alla och sprang på någon ostmackeförsegg skjutgalen typ som inte ville dela - saknad! Jag gillade hennes finurliga uppsyn och ur hon brottades med sin nyfikenhet och naturliga försiktighet - nyfikenheten van. En familj grävlingar hade jag under stugan ett tag - och så länge grävungarna var små var det bara roligt att dom kom in och fick sin hårdabrödmacka. Men då dom blev större fick dom för sej att mina katter konkurrerade om käket. Jag blev tvungen att visa grävlingarna var tomtgränsen gick innan jag åter fick en hel natts sömn. Från verandan får jag annars tillfälle att bese allehanda varelser som försiktigt traskar runt i skogen - ett par tranor kom gående i våras - inte så överraskande då dom hålls på åkrarna i närheten, men visst såg dom lite speciella ut då dom promenerade i skogen. Vildsvinen grymtar omkring på natten mest, men mäktiga är dom i sina brösttoner. Rådjuren är som dom är - flyktiga och musikaliska - precis som älgar faktiskt. Att jaga med bössa var länge sedan - vänskapen med de vilda ger mej mer - förut däremot ville jag leva upp till min rovdjursnatur och ansåg att tamslaktat kött inte var moraliskt eller etiskt försvarbart - jo jag är jägare,,, men jag är mer än så :-
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?