Sextrafficking en myt

Nu ska det fungera. /MVH Sourze

167 Gunnar L:jag har aldrig sagt att vi ska väcka gamla barbariska seder till livs.Men är du historiker o skriver om vissa saker inom ditt ämne förväntas du kunna tala om hur det var utan att censurera dig eller bli beskylld för att gilla förhållandena som rådde o som du skriver om.Att du kan tro att är glad över min pedofiliske far förvånar mig.Jag är ännu mera förtvivlad för mina 2 systrars skull:de drabbades under flera år.Men mina känslor av förtvivlan får inte resultera i att jag hoppar över vissa saker när jag nu råkar vara väldigt intresserad av just historia. Jag vill veta-som det verkligen var.Om jag skriver en artikel om tredje riket här:gör det mig till nazist?

CMO 169 Nej jag tror inte att du förespråkar varken det ena eller det andra.Men så fort folk kommer in på sex på något som helst sätt via trafficking eller pedofiler så blir allt annat ointressant.Vi har en gigantisk människohandel över våra gränser o folk sliter som djur för några 10 or i timmen o jag har berättat om ett traffickingoffer som bodde i vår familj o hur rättslös han var.Ingen har kommenterat detta med ett enda ord:Även om han var helt oskylkdig till något brott så skulle han få tillbringa 4 1/2 år i ett fängelse i vårt land så fortsätter man att letta traffickingoffer inom sexbranchen där de är så få att de är svåra att hitta.För här kan även den insmugglade tjäna en bra slant o kön av sexarbetare som vill till Europa har väl aldrig varit längre? Är alla andra utan människovärde o ska de inte kunna räkna på någon hjälp av myndigheterna som förgäves letar horor att hjälpa??

Men Janne:Han var här.Jag trodde du visste var o när:de där åren var så suddiga för mig .Målle minns jag faktsikt bättre:det var i Jönköping där han lovade komma från Himlen o anlände i helikopter.Så han höll sitt ord:O så var det Karherine någonting som kom ifrån USA o hade tagit med sig en enorm rosa cadillac värdig Elvis Presley.Den tanten fick tusentals i extas:de kröp på golvet o talade i tungor o uppförde sig ungefär som de yngre på Roskildefestivale. Själv var jag bara road.Ok:jag kan ha varit vad som helst mellan 1i o 16 så jag var lättroad.

Sunny skriver i #106 "Inger: Jag har som du säkert minns ganska stora kunskaper om pedofiler oxå.Min pappa var ju en.Han åkte inte fast föränn i 40 årsåldern då lillasyster frågade sin mamma om barn kunde få barn.Sedan fick han 4 1/2 år för övergreppen på mig oxå:i dag hade det blivit andra straffskalor med tanke på våldet.Då jag blivit den starkare återupptog jag umgänget med honom här i Stockholm:dels ville jag försona mig med det som hänt men framför allt ville jag förstå.Barnen undrade ju varför jag inga föräldrar hade så pappa lärde min dotter de första grunderna på pianot o han tippade med sonen.Vi pratde ofta om hans läggning:han hade gått över till pojkar eftersom man inte åkte fast så lätt då.Han mutade dem med pengar o godis.Jag trvinagde papa aatt ta med mig in i en pedofilring:på den tiden annonserade kodat i DN o jag ville interdjuva några av dem o pappa var inte i en situation att han kunde neka:hans nya fru visste inget om hans bakgrund. Några av de jag fick träffa var ganska unga pojkar nästan."

SUNNY Att jämföra Billy Grahams totalt öppna jättemöten med Koranskolor med stenhård diciplin är inte så lyckat. Graham for mest rubnt o predikade i öppna demokratier - du vet var de flesta Koranskolor finns. MÅLLE har alltid jobbat i absolut lägsta divisionen - bedragarklassen. "Katherine" minns jag som en sorglig amerikanska - som lovade mycket och inget höll. // Det finns rader av suspekta USA predikanter som tagits hit av pingströrelsen - men som i stort sett varit portförbjudna på annat håll. Men det vet du nog!

Till den som är intresserade. Här länkar som berättar om upptäckter i pedofilers hjärnor, vilka visar på förändringar i hjärnans del som styr impulskontroll, omdöme och socialt beteende.

Länk: scirus.com

Länk: news.bbc.co.uk

#191 Inget svar? Nå, då får jag väl fortsätta gräva i vår svenska kriminalhistoria.

Jag har varit traumatiserad hela mitt liv på grund av sexuella övergrepp jag utsattes för som barn. Inte på grund av vuxnas moraliserande reaktioner utan på grund av att det var omöjligt för mig att psykiskt hantera det jag varit med om. Jag bar det som en bomb inom mig, som alltid hotade att explodera och många gånger gjorde det. Utifrån kan det här naturligtvis vara svårt att förstå, det lidande det innebär. Det kan se ut som att man söker sig till sexuella situationer, trots att man är vansinnigt förvirrad och fylld av skräck. Ditt inre skriker på hjälp men du kan inte uttala orden, du vet inte vad som är fel.Du vet bara att DU är fel. Du låter andra misshandla, utnyttja dig, för du kan inte känna med dig själv. Mitt liv, framförallt mitt inre liv, var ett kaotiskt helvete!!!! Fyrtio år gammal krakelerade jag helt, jag fanns inte längre. Orkade inte längre hålla allt samman. Jag hade aldrig funnits. Prata inte om det som det var en "lek" man saknar. Det omöjliggjorde mitt jag att finnas till som mitt eget jag.Jag plockar fortfarande ihop bitarna men skräcken för människor tycks jag inte bli av med.Den här diskussionen skrämmer mig i sin rationalitet. Vet ni vad ni pratar om? Det handlar inte om sex. Det handlar om att ha en kropp, en själ, ett jag. Det invaderades av vuxna som gjorde som de ville, som tillfredsställde sig själva som de ville, med mig. Jag var ett objekt för dem, jag fanns inte. Mitt jag byggdes och raserades varje dag och jag blev en splittrad, hålig och skräckslagen fasad. Som ständigt tvivlade på om jag fanns och om jag hade ett värde i mig själv. Ett barn kan inte ge sitt samtycke för det har inte den överblicken, det vet inte sin egen sårbarhet,även om det kan känna den, det vet inte vilka psykologiska konsekvenser vissa saker får. Det är helt enkelt inte moget, den vuxne ska vara den mogne och skydda barnet. Den vuxne ska inte utnyttja barnets sårbarhet för egna behov.

# 196 - Babo, du säger att den vuxne ska vara den mogne och skydda barnet och så är det om vi använder vårt önsketänkande - du har säkert sett dej omkring i världen och sett både det och dess motsats. Det du har varit utsatt för är du säkert inte ensam om, men andra människor har sin unika upplevelse kanske inte lika traumatiserande som din. Och självklart handlar inte allt om vuxnas moraliserande reaktioner, men läs bara denna debatt så kanske du ser att de irrationella känslorna får det att skena iväg med logik liksom orsak och konsekvens. Du ska veta att jag på intet sätt säger att du som människa har någon skuld i det du upplevt - lika lite kan jag säga att de som förgripit sej på dej har någon skuld om det är så som den undersökning inger refererade till - att pedofiler har en fysisk förändring i hjärnan som skapar andra reaktionsmönster än hos oss "normala" vilket alltså kan vara en biologisk orsak till deras pedofila beteende. Du kan inte anklaga en häst för att vara en häst, eller? Finnes det en gud som har makt att skydda de små och att skapa goda kärleksfulla medmänniskor så kan jag anklaga denne för att vederbörande inte gör det och skyddar oss alla från den djävulskap som vi människor är så duktiga på att skapa. ----------------- Men nu är det inte så och därför kan det vara bra med rationella resonemang i sökandet efter den kunskap som kan förklara varför det som sker sker. ----------- Nästa steg är att försöka förstå hur vi ska kunna förhindra det som inte borde få hända, men kanske vi måste ta en sak i sänder. ------------------
Du säger att det kan se ut som att man söker sig till sexuella situationer, men att det inte alls är det det handlar om - ja visst är det så, vilket också många drabbade tjejer vittnar om, men det finns även andra berättelser. ------------ Vår konstitution är unik och personlig - du har reagerat på ditt sätt just därför att du är du - jag har reagerat på mitt. ------ Och naturligtvis pratar jag inte om det som du upplevt som att det var en "lek" eller att du skulle sakna den - i resonemanget fanns även andra exempel som stämmer mer med det du tvingats uppleva. ------- Du säger att den här diskussionen skrämmer dig,,, ja det kan jag förstå, jag kan även förstå att du söker dej till den därför att du har så mycket obearbetat som jag dessvärre tror att du får brottas med under resten av ditt liv - såret kommer alltid att finnas även om det med tiden får en skorpa - men jag hoppas att du kan klara av att leva med det och att kunna se dej själv som en människa som nu trots allt kan och får ha ett eget liv. ---------------- Och det är förståss så att ingen mer än du vet vad du har gått igenom - därför vet jag eller någon annan något om det, men det går inte att komma till rätta med frågor av detta slag om man inte försöker närma sej problematiken med i viss mån generella resonemang. ----------- Jag beklagar din situation och kan inte annat, men kanske du ändå bidrar till lite större förståelse genom att du som du nu gjort givit lite av dina synpunkter - och som jag tror är det det enda sättet - att inte försöka förtränga och sopa under mattan - nej upp i ljuset med stort som smått - en öppen transparent ärlighet i alla frågor och en god vilja att försöka nå något bättre än det som är är kanske det enda som kan förändra något här i världen.

Jag vet vad människor är kapabla till och jag har ett barns försvarsmönster som gör mig extra sårbar. Som går igång i liknande situationer som de jag var med om som barn. Men jag blir allt mer medveten och min handlingsfrihet ökar. Men det är starka känslor, krafter, det handlar om. Jag är också väl medveten om att de här känslorna, krafterna, kan göra att de som varit utsatta som barn och inte bearbetat eller ens medvetet minns, kan utsätta barn ofta sårbara barn som har en längtan efter bekräftelse och kärlek för liknande övergrepp och sedan förklara bort det med att barnet ville det också. Till och med att den blivit förförd.De som inte minns det barn de var och känner med det kan vara oförmögna att känna med andra barn. Kanske inte känner med andra överhuvudtaget. Blir okänsliga. Behandlar andra som objekt.Det som gjorde att de vuxna inte kände med mig.Jag är väl medveten om att de också, på många sätt, varit utsatta som barn och egentligen inte var "riktigt" vuxna. Det kände jag redan som barn. Därför skyddade jag dem och tyckte synd om dem. Jag kände med dem men inte med mig. Det här är en lång, fruktansvärt smärtsam och svår process att gå igenom. Jag har mött många med ett grandiost försvar som jag på nära håll sett falla isär men sen plocka upp bitarna och hålla upp den grandiosa fasaden utåt igen. Den grandiosa fasaden kan vara allt de har. De har inte kontakt alls med sitt inre eller det barn de var. Annat än kanske i mardrömmar på nätterna. Jag pratar inte bara för mig, jag tycker att barnets röst i vårt samhälle är alltför svag. Jag vill se det utifrån ett barns perspektiv. Jag ser och reagerar med de ögon och känslor jag själv hade som barn.