|
Bizon |
Babo - Jag är glad att du tagit upp diskussionen på det sätt du gjort och ser att du kan tillföra mycket till förståelsen. Jag återkommer senare till dina inlägg då jag inte har möjlighet för ögonblicket att fördjupa mej på det sätt jag önskar. Spontant reagerade jag på en sak bara citat//Jag är väl medveten om att de också, på många sätt, varit utsatta som barn och egentligen inte var "riktigt" vuxna. Det kände jag redan som barn. Därför skyddade jag dem och tyckte synd om dem. Jag kände med dem men inte med mig.//sc. Här sätter du fingret på ännu en viktig punkt - det empatiskt känsliga barnets sårbarhet som tar sej uttryck i att vara till lags, ställa upp, hjälpa och som du säger skydda. Du har säkert hört liknande tankegångar och handlingsmönster från barn med starkt alkoholiserade föräldrar - även barn i andra typer av dysfunktionella uppväxtförhållanden - särskilt det du uttrycker inte var "riktigt vuxna" som en delorsak till dina sympatier och beskyddarbeteende gentemot de som gjorde dej illa visar ändå på vilka fina kvalitéer och egenskaper du som det lilla barnet hade och säkert fortfarande har. Rädslan kan du kanske inte göra så mycket mer med än att göra dej vän med, men inte på så sätt att du utmanar den genom den kognitiva metoden som man använder för spindelfobi eftersom din rädsla för folk och närhet har reella orsaker,,, däremot precis som du säger - att ta hand om ditt "lilla barn" unna det och dej då ni ju är en och densamma ett fint och bra liv genom att följa ditt hjärtas röst - och Babo, försök att se det jag säger sim inte bara tomma ord, jag menar det verkligen.
|
|
Bizon |
Babo - du har samma namn som min mamma :- Nu har hon just börjat acklimatisera sej på ett äldreboende. Ett fantastiskt ställe med trevlig personal och fina rymliga rum - man hör så mycket hemskt om äldrevården i sverige, men detta kan jag säga är rena drömmen. Det jag och min syrra jobbar med just nu är att tömma hennes gamla lägenhet och hon har levt sparsamt hela sitt liv och bevarat massor med "braatthasaker" i alla skrymslen och vrår - allt hade kunnat användas i en annan tid, men den är inte nu. Den senaste veckan har jag ägnat åt att packa allt i sopsäckar och köra till återvinningen, Myrorna och en loppis vilket är en tröst för morsan att inte allt bara mals mer. Men efter dagens röj i hennes båda källarkontor känner jag mej ganska mör. Jag återkommer till ditt inlägg framöver, och visst måste du smälta det steg du tagit att delge dina känslor och erfarenheter, men känn dej inte pressad - tycker du att det räcker så är det det som gäller - och skulle du hellre vilja mejla något mindre offentligt så ger jag dej gärna min e-postadress.
|