Mångfald inget nytt för Sverige #1

Välskriven text men tyvärr biter den inte på redan frälsta inom SD, tror jag. De som sätter år 1975 som datum, vilket de hävdar är året för det "legitima svenska multikulturella samhället"? Skulle inte förvåna mig om de åberopar religionskriget mellan protestanterna och katolikerna som skäl för sitt nu krig mot muslimerna? Suck. De har visst svårt att skåda framåt men går bakåt. En sak som har slagit mig är att det är män som är beredda att kriga till vilket pris som helst. Då som nu. Och det finns ytterst få kvinnor i SD-toppen. Tror knappast att tusentals kvinnor skulle gå ut i samlad trupp för att döda andra...

#3 Leif-Arne: dialogen är nödvändig för freden, men jag finner att det är det sista som SD:s representanter egentligen vill. Jag menade frivilligt gå ut i "krig"... Visst, den som inte respekterar sin moder har missat en del...

#5 Då borde alla krig stoppas då ens egen överlevnadsinstinkt väger tyngre? Oh ja! Kvinnor är duktiga på att överleva. Det måste dem vara i ytterst kampen för avkommans skull. En kvinna kan aldrig lämna förlossningsbordet men en man kan försöka, in i det sista, försöka komma undan om det än är hopplöst...I Idioten visar Dostojevskij på detta, men han visste inte så mycket om kvinnor?

Du har goda poänger Leif Arne och jag anser att invandringens bidrag till Sverige har varit huvudsakligen positivt, även i modern tid. Däremot ser jag en paradox i motviljan mot mångfald bland ideer och politiska uppfattningar i mångfaldsförespråkarnas reaktionmot SD’s framgångar. Precis som det svenska samhället mår bra av att konfronteras med "främmande" och "osvenska" kulturer så behöver det svenska debattklimatet ryckas upp ur sin konsensus-slummer och örfilas vaket med fler ”främmande” och ”osvenska” ideer som t. ex. SDs. Invandringspolitiken är bara ett av de områden som skulle må bra av en betydligt mer livlig och förutsättningslös debatt även bland etablerade rikspolitiker. Narkotikapolitiken , och den generella välfärden är andra ämnen där det råder alldeles för mycket konsensus i mitt tycke. Missförstå mig inte, det är inget fel i att gå i stenhård polemik mot SD eller något av de övriga sju socialdemokratiska riksdagspartierna tvärtom. Det jag däremot är mycket tveksam till är tendensen att försöka ändra spelreglerna under matchens gång för att utestänga en betydande del av väljarkåren från representativt inflytande.

Intressant är att man i sitt program framhåller svenska kyrkan som en rikslikare för svensk kultur, "Svenska Kyrkan och dess aktiviteter är en omistlig del av den svenska traditionen. Svenska Kyrkan ska därför ges möjlighet att verka i samarbete med skolorna, på det sätt den alltid har gjort i vårt land. De barn, vars föräldrar känner sig störda av Svenska Kyrkans medverkan i skolan, beviljas ledighet vid sådana tillfällen. " Efter det som hände vid riksdagens öppnande infinner sig osökt en fundering om SD verkligen tagit reda på vad Svenska Kyrkan står för. Då hade man sluppit bli så överaskade som man blev. SD:s riksdagsledamöter får väl begära ledigt hos riksdagens talman vid kommande medverkan av Svenska Kyrkan så att de slipper bli störda.

En del i förklaringen är förmodligen att frikyrkorna står för en mångfald, medan Svenska Kyrkan fram modern till repressenterade en enhetskyrka. Undrar hur de överhuvudtaget fårihop Paulus:"Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus" med sitt partiprogram:-"Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen."

Man kan nog säga att frikyrkorna slog hål på den svenska nationalismen. Folket i missionshusen fick ständigt information om Kongo, Indien, Kina med flera områden. Som 10-åring kunde jag säkert namnet på 20 missionsstationer i Kongo....Hade vi sjukvård och skolor så skulle afrikas folk ha det också....så sa de gamle.

Tage Erlander tar upp detta tema i sina memoarer - frikyrkorna som den första organiserade oppositionsrörelsen. De till och med kritiserade "moralen" i Kungahuset vilket inte var ofarligt då. Lyxlivet på vissa gods o herresäten granskades i predikningar. Man stöttade upp den framväxande nykterhetsrörelsen. På sina håll även arbetarrörelsen - men där var det ojämt för delar av arbetarrörelsen körde hårt med ateism, på sina håll kommunism. // Efter frikyrkans mest radikala tid så hade man ett stort antal representanter i riksdagen - ett tag ca 30 med den bakgrunden.Jag vet inte hur den siffran ser ut i dag.

Den svenska pingströrelsen var i 20 år mycket av en garage-rörelse.De höll till i källare som många muslim-församlingar i dag. I min by höll de till i ett nedlagt mejeri - med kakel på väggarna. IOGT fick ofta hålla med lokal. Men från ca 1945 började Pingt att bygga rejäla kyrkor på hundratals platser Sverige runt. Som regel i de nya växande tätorterna. Medan min Missionskyrka länge blev kvar som en bya-rörelse med ca 1500 församlingar. Som sakta flyttade in i de nya kommun-centra. Men tidigt hade alla samfunden också mkt stora träkyrkor i de stora städerna. De flesta av dessa revs på 1960? talet av brandsäkerhetsskäl. // Lewis resa bör läsas av alla som har intresse åt detta håll.