| Inlägg #1: Postat: 2010-10-11 09:50:00 | |
|
Leif-Arne |
Det är ett högst märkligt resonemang; hävda att engagemang och objektivitet inte går att förena. Jag menar att dessa båda egenskaper i högsta grad är möjliga att förena. Min bästa lärare, Brita Hedros, dessvärre nyligen bortgången, hade jag i svenska och litteratur i gymnasiet. Brita hade ett fantastiskt engagemang för litteratur, hon fick oss ungar att läsa såväl Södergran som Söderberg, Decamerone som Den gudomliga komedin, disskutera och analysera. Hon uppmuntrade oss att skriva själva och gav oss med tiden ätt någorlunda hållbart språk. Inte för en sekund att hon släppte på sin objektivitet. Jag ställer mig själv frågan om artikelförfattaren har lång erfarenhet av att undervisa, eller om han möjligen mest vet hur han vill att det skall ligga till.
|
| Inlägg #2: Postat: 2010-10-11 11:33:00 | |
|
Inger Olsson |
#1 Den sista frågan är berättigad. /// 1 Art.förf. betraktar läraren som typ en enbart robot, utan känslor, empati, erfarenheter utöver ämneskunskaper. Hur lyckas man med det? 2 Känslor räcker inte vid kunskapsinlärning. Det har vi redan fått se i skolan. När man, som vuxen, ska t ex lära sig köra bil måste man "tragga"/öva. Hur än denna process synes vara hur tråkig som helst. En helhetssyn behövs. Så även för barn och ungdomar. 3 De vuxna värjer sig för att leda även i skolan - obs! inte styra! - och därmed vara en lots för ungen som är kapten på sin egen skuta. Detta skulle jag vilja säga är ett stort problem på många skolor idag. Och på det lärarnas ämneskunskaper, vilket redan barn avslöjar när de ställer frågor i ämnet som inte läraren kan svara på/utveckla. Bara att checka upp vad lärarhögskolor satsar istället på och har gjort de sista decennierna. 4 Frågan om v a r f ö r kunskaper, h u r lär man bäst in - metoder - och de yttersta syften med kunskaper, berörs inte. Märkligt? Eller tycker art.förf. att en socialistisk stat, kommun och landsting ska fixa varje människas liv o c k s å?
|
| Inlägg #3: Postat: 2010-10-11 17:39:00 | |
|
Samuel Kazen Orrefur |
I själva engagemangets natur ligger känslor och åsikter. En god svenskalärare måste tycka om böcker och anse att de är bra och läsvärda och propagera för dem på ett spännande sätt för att eleverna ska bli nyfikna och vilja läsa. Ett helt objektivt neutralt förhållningssätt är som sagt förödande. Sedan kan givetvis en bra lärare propagera för olika saker vid olika lektionstillfällen och därmed ge en bredd på undervisningen. Denna typ av "objektivitet" är inte skadlig, men den är heller ingenting att eftersträva.
|
| Inlägg #4: Postat: 2010-10-11 17:45:00 | |
|
Samuel Kazen Orrefur |
Inger Olsson, man kan inte svara på alla frågor i en liten kort debattartikel. Denna artikel handlar om objektivitet, inte om kunskapssyn. Du är välkommen att läsa min andra artikel på sourze om skolans felaktiga kunskapssyn. Kolla in på min blogg: www.cogitate.se/bloggen för fler artiklar i ämnet eller ta dig an den här: Länk: ssu-sigtuna.se
Ett känslomässigt engagemang är ett nödvändigt villkor, men inte ett tillräckligt villkor för inlärning. |
| Inlägg #5: Postat: 2010-10-11 21:05:00 | |
|
Leif-Arne |
Jag läste texten en andra gång. Just när någon är så tvärsäker på sin sak bottnar det ofta i en mycket grund kunskap. Påståendet att "I den svenska skolan lever ett gammaldags ideal kvar där läraren ses som en neutral kunskapsförmedlare, som ska mata elever med färdigpaketerad kunskap" visar möjligen på att vederbörande mött en verklighet, en sorts pedagigik ,i en sorts skola. Sedan ca 15 år har t.ex PBL pedagogiken vunnit allt fler anhängare, den utgår från att eleverna själva söker sig fram till kunskap, med läraren som mentorLite förenklat Vidare finns utbildning enligt antroposofisk pedagogik, och mängder andra sätt att utbilda. Tack vare skolreformen, trots fel och brister, kan vi idag se en mägd olika sätt att lära ut i olika skolor. Det finns inte ett bästa sätt, den metod som för en person är bäst passar en annan dåligt. Vinsten finns i mångfalden, möjligheten att valja bort det som fungerar illa och välja det som fungerar bra.
|
| Inlägg #6: Postat: 2010-10-11 21:12:00 | |
|
Leif-Arne |
I och för sig är absolut objektivitet en abstraktion, det finns ingen/ inget som är helt objektivt. Däremot så är det något eftersträvansvärt att den som bidrar till att förmedla kunskap, försöker göra det på ett så allsidigt sätt som möjligt. Det är fullt möjligt att en lärare som själv t.ex. är Missionsförbundare verkar som religionslärare, helt "objektiv" kan naturligtvis inte undervisningen bli, men den kan ändå bli allsidig och god. Denna strävan efter "objektivitet" är absolut inget hinder för att förmedla ett engagemang inför ämnet i fråga. Hävdar någon det så måste vederbörande ha haft maximal otur vad gäller lärare under sin skoltid.
|
| Inlägg #7: Postat: 2010-10-11 21:37:00 | |
|
kremlan |
Jag håller helt med dig ,Samuel Kazen Orrefur! Jag tog studenten i somras och hade turen att genomgå en gymnasietid med ett flertal underbart engagerade lärare som "vågade" vara personliga med sitt ämne, det är dessa lärare och lektioner man idag saknar och minns med värme! Dock tror jag endå att objektivt lärande bör få gälla i början, t.ex. låg- och mellanstadiet då man rent naturligt fortfarande tar allt läraren säger för ren sanning. jag menar vem känner inte igen bilden av en liten 6-åring komma farande med repliken "Jo! För det har fröken sagt!"
|
Sourze [loggan] © Nättidningen Sourze, ett registrerat massmedium hos Radio- och
TV-verket. Sourze är också ett registrerat varumärke.
Databasens namn är Sourze. Ansvarig utgivare är Carl Olof Schlyter.