Valt inlägg:
#1 Den sista frågan är berättigad. /// 1 Art.förf. betraktar läraren som typ en enbart robot, utan känslor, empati, erfarenheter utöver ämneskunskaper. Hur lyckas man med det? 2 Känslor räcker inte vid kunskapsinlärning. Det har vi redan fått se i skolan. När man, som vuxen, ska t ex lära sig köra bil måste man "tragga"/öva. Hur än denna process synes vara hur tråkig som helst. En helhetssyn behövs. Så även för barn och ungdomar. 3 De vuxna värjer sig för att leda även i skolan - obs! inte styra! - och därmed vara en lots för ungen som är kapten på sin egen skuta. Detta skulle jag vilja säga är ett stort problem på många skolor idag. Och på det lärarnas ämneskunskaper, vilket redan barn avslöjar när de ställer frågor i ämnet som inte läraren kan svara på/utveckla. Bara att checka upp vad lärarhögskolor satsar istället på och har gjort de sista decennierna. 4 Frågan om v a r f ö r kunskaper, h u r lär man bäst in - metoder - och de yttersta syften med kunskaper, berörs inte. Märkligt? Eller tycker art.förf. att en socialistisk stat, kommun och landsting ska fixa varje människas liv o c k s å?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?