Svensk kultur har obefogat dåligt självförtroende

Här har vi en typisk artikel som inte säger någonting egentligen. "Svensk kultur har dåligt självförtroende" som om det handlade om Mr. Kulturen. Vad menar han med "kultur", förresten. Det verkar handla om att gå på teater och titta på tavlor eller dylikt. Han talar om "kulturkonsumtion". Men kultur är hela sättet att leva och bete sig i ett samhälle. Inte bara fritidskonsumtion utan framförallt att välja vad man ska ägna sin tid åt, arbete, umgänge, kunskapsproduktion. Der är kanske många svenska som saknar förtroenden, men "Kulturen" kan knappas sakna sådana egenskaper. Men en annan gud som dyker upp i artikeln är Marknaden. Det är han som ska lösa problemet och ge oss en kulturkonsumtion vad det nu blir.
När ska ni sluta att fylla i våra tidningar och sidor av meningslösa långrandiga texter som handlar om abstrakta gudar och inte innehåller någon konkret bedömning av någonting? Jag vet vilket ämne Piraterna och andra ungdomar skulle behöva. En riktig behandling och medvetet bruk av språket, av det man säger. Alla tror att Matte är det riktiga skolämnet.

Stefan, du hävdar att svensk kultur saknar självförtroende och att vi som arbetar med den fruktar dess snara undergång.

Det gör vi förstås inte. Tvärtom delar vi din uppfattning att suget efter kultur blir allt större. Inte minst ser vi det på internet, där nya sätt att dela den med varandra växer fram. Du och jag är alltså överens om den saken. Däremot har vi möjligen olika uppfattning om hur den bör finansieras.

Nu var det emellertid inte kulturens vara eller inte vara vi diskuterade på Netopia, utan ungdomsarbetslöshet. Som ordförande i Teaterförbundet ser jag hur svårt ungdomar har idag att våga ta steget att satsa på ett yrkesverksamt liv som till exempel skådespelare, filmare, sångare, dansare, musiker, författare, eller konstnär - just därför att det finns krafter som menar att kulturjobb inte ska finansieras på samma sätt som andra jobb. På så sätt dräneras framtidens samhälle på kreativitet.

Jag efterlyste Ung Pirats framtidsvision om hur kultur och yrkesmässighet ska kunna gå hand i hand även för morgondagens kulturskapare, dagens ungdomar. När du istället lyfter Piratpartiets traditionella "lösningar" för finansiering av en för konsumenten gratis delning av kultur, som sponsring och donationer av olika slag, kan jag inte annat än dra slutsatsen att Ung Pirat och Piratpartiet saknar politik för ungdomsjobben. Sponsring och donationer, som i alla tider funnits med som alternativ om än ytterst marginell finansiering av kultur, har inget med jobbpolitik att göra. Inte ens om man ger dem ett nytt namn som "crowdfounding".

Anna Carlson
ordförande Teaterförbundet och talesperson Kulturskaparna