|
Inger Olsson |
forts/ Att välja en blåsippa, -som inte ens är en "sippa"!- som partiblomma talar sitt språk? Den blomman måste stanna på samma plats för att kunna föröka sig med sitt ytterst svaga rotsystem och djupt beroende av brun/svarta myror, vilka slentrianmässigt äter fröfrukterna och på väg till stacken tappar en och annan fettpärla som slår rot och blir en ny blåsippa... Mycket, mycket känslig blomma. Överkänslig för minsta förändring. En vink om varför det gamla konservativa partier fortf. har blomman som nobel symbol kan jag förstå. Men SD? De som anser sig vara till för folket - den dumma massan" som A Hitler kallade dem?
|