| Inlägg #1: Postat: 2010-05-18 13:16:00 | |
|
peter_pan |
Menar du att det är så tråkigt och ointressant att sitta med någon som är döende så att det borde ordnas underhållning för att de sörjande inte också ska dö av uttråkning? Verkar inte särskilt hänsynsfullt mot den döende.
|
| Inlägg #2: Postat: 2010-05-18 13:23:00 | |
|
peter_pan |
Jag ser framför mig hur new age-typer dansar och gläds åt att personen ska dö medan den döde försöker uppbåda sina sista krafter för att få tyst på dem. Lite tokrolig idé i denna artikel.
|
| Inlägg #3: Postat: 2010-05-18 13:36:00 | |
|
Pia I |
#1
jag menar inte att det är tråkigt när någon dör, för min del. jag tänker bara på omsorg om den döende. Jag förstod att det skulle bli missuppfattningar kring det här. Ett vanligt scenario är, att det sitter att antal människor runt den döende, som känner sig pressade att uppvisa ett speciellt ansiktsuttryck. Någon väntar med spänning på den sista sucken kanske. det brukar ju dras ganska många suckar, innan en person dör. Det scenario jag tänkte mig, var tillsammans med den döende. Inte för min egen skull. Jag skämdes för den tvungna dödstystnaden, som bröts av en onödig fråg om "hur mår du?" viket förekommer. Men allt kommer att bli vid det vanliga , så ingen behöver oroa sig. Jag tyckte bara det var löjligt, som man framförde i programmet, att döden ska kommersialiseras. jag frågade mig, har vi inte tillräckligt bra traditioner runt döendet vid det här laget? det borde vi ha, tycker jag. |
| Inlägg #4: Postat: 2010-05-18 16:01:00 | |
|
Thomas L. Aabo |
Tacka vet jag en Irish Wake! Där firar man den döde rejält.
|
| Inlägg #5: Postat: 2010-05-18 20:17:00 | |
|
Pia I |
Något sådant kanske?
|
| Inlägg #6: Postat: 2010-05-18 23:04:00 | |
|
Gunsan |
Kan inte låta bli att göra mig en reflektion kring komersialiserandet som nu till och med försöker "sätta trender för döden". Och vad allt sedan skulle kosta - din personliga stylist och därtill alla extra tillbehör. Hua. Nej tack, vi behöver inga rosa kistor om jag får tycka.
Jag tycker att du underskattar allt det fina som vanligen görs i samband med begravningar. Blommor, musik, tal etc är annorlunda idag än för tjugo år sedan. En utvckling som bäst går i takt med de seder och bruk vi har här i Sverige. Det finns ju alltid möjlighet att skriva sitt vita kuvert för den som önskar sig en alternativ modell på sin begravning. |
| Inlägg #7: Postat: 2010-05-19 07:11:00 | |
|
Pia I |
Ja, det kan låta som en underskattning, men det var det inte.Den åsikt jag ville få fram, var inte att våra begravningar är värdelösa,utan att vi inte vet hur de ska vara. Men de har moderniserats, som allt annat. Artikeln handlade om döendet. Det var mest det jag tänkte på, fast det blev otydligt.
|
| Inlägg #8: Postat: 2010-05-19 09:25:00 | |
|
Nettan999 |
Bra skriven artikel.
Som Du skriver i artikeln att Du i Din fantasi föreställde Dig musik. TÄNK VAD KONSTIGT att vi inte gör det i verkligheten i stället. Det är larvigt egentligen att påstå att hon Jade´s död länken precis som om inte Fonus tjänar grova pengar på varje persons död, dessutom personer som är sörjande och inte har något annat val att betala stora summor. Jag är övertygad om att de som lämnar denna jord inte vill att vi ska sörja så mycket som vi gör utan att vi ska vara glada och uppskatta det vi har. Min make avled 2007, närmare bestämt i April. Han ville ha spelat lite av hans musiksmak under själva begravningen. Detta var opassande enligt kyrkan och flera andra. Jag börjar ifrågasätta för vem är det egentligen opassande? Min make eller? Det var ju faktiskt hans begravning. Inte ens där fick han välja utan ska anpassa sig till normer som vi människor skapat och som vi inte vet något om egentligen. Opassande…Samtidigt när vi gick i begravningståget fanns det arbetare på kyrkogården som grävde andra gravar. DETTA OM NÅGOT är väl opassande tycker jag. Jag brukar åka ut till hans grav och poppa lite musik för det är ju ändå för honom jag spelar. Tänk om vi skulle åka ut på kyrkogårdarna och spela den musik våra avlidna tyckte om, kanske vi då skulle ha lättare att hantera en kär persons bortgång |
| Inlägg #9: Postat: 2010-05-19 11:34:00 | |
|
Pia I |
Ja, jag tänkte mig musiken som hyllniing till den döde eller döende och även dansen. Något som väcker våra känslor av glädje men även sorg. Bara det är äkta och av respekt för människans liv och gärning.
|
| Inlägg #10: Postat: 2010-05-29 14:03:00 | |
|
sunny fri |
I vårt land måste man i så fall låta döden komma i hemmet. Jag var med min fosterfar i några månader o på slutet kunde jag ju sjunga o skoja med honom. Men jag undrade då hur det hade gått ifall han hade stått mig nära?
Min älste make låg för döden på Sös och jag o hela familjen var ständigt runt honom .Vi sjöng.Jag läste dikter etc.Först hotade de med polisavhysning men när nästa megastoke kom gav de upp att få ut oss:vi fick ett enkelrum extrasäng.Det var kritiskt länge så vi pendlade mellan skatt o gråt. En gång låg vi så många runt o i hans säng att sköterskan förvånad utbrast:ligger det en patient därunder? Vi kunde inte nå honom med ord så en natt satt jag o sjöng i timmar hans älsklingssånger. På morgonen ropade tanten i rummet bredvid:- Hörde du frälsis här i natt? Så skedde miraklet:han överlevde. Det är 8 år sedan nu o med jämna mellanrum kommer en ny stroke o då samlas vi alla på sjukhuset igen. Men blir han så dålig att han är bortom vård ska han självklart få sluta sit liv här hemma.Min syster vårdade sin man det sista halvåret hemma o det var mycket besök av barn o barnbarn,sång o musik samt hemsjukvården med smärtlindring.Han hade sin hund i sängen .Sista natten när allt var över klädde familjen på honom de kläder de valt ut och ett rött favoritörngott som han fick med sig nästa dag när han blev hämtad. |
| Inlägg #11: Postat: 2010-05-29 14:11:00 | |
|
sunny fri |
2 Peter pan: inget osannolikt scenario.När vi skulle sova i skift i extrasängen o det var dotterns tur att vaka började maken att jämra sig högt. Dottern ringde på personalen som kom rusande med alla slags apparater o han fick något lugnande.Så somnade jag om o samma sak igen.Läkaren trodde att han höll på att dö.Då kom dottern på vad det var.Jag snarkar nämligen o har därför inte fått sova i hans rum på många år nu.När jag somnade på extrabritsen o började snarka vaknade han men kunde ju inte säga vad det var.- Är det mammas snarkning, underade dottern. Han nickade. Jag fick ligga resten av natten i ett sköljrum på en bår o snarka o hela avdelningan skrattade åt oss på morgone
|
| Inlägg #12: Postat: 2010-05-29 15:10:00 | |
|
ingloz |
#10,11/ sunny, dina berättelser ur verkliga livet är alltid lika givande att ta del av.
|
| Inlägg #13: Postat: 2010-05-29 15:18:00 | |
|
ingloz |
Pia I, visst kan man fira döden när en människa har fått leva ett långt och strävsamt men ändå tillfredsställande liv. Flera sådana ljusa och glada minnesstunder har jag varit med om, och det känns väldigt fint när man anar att döden var välkommen ... Däremot har jag oerhört svårt att tänka mej att jag skulle upplevt feststämning vid min sons begravning, detta trotts att kamraterna hade pyntat så oerhört vackert och valt fantastisk musik ... Själv fick jag för sex år sedan veta att jag inte hade lång tid kvar att leva. Då satt vi min make, min käraste väninna och jag och planerade hur min begravning skulle utformas. Det är något som man gärna skjuter ifrån sej så länge livet rullar på som vanligt - men det underlättar mycket för dom anhöriga att känna till önskemålen, så det vill jag faktiskt rekommendera. Åtminstone att skriva ner sina tankar om hur man vill ha det - I mitt fall blev det tydligen ett sätt att gardera för överlevnad på obestämd tid :
|
| Inlägg #14: Postat: 2010-05-29 15:34:00 | |
|
ingloz |
forts. - man kan ju även, som jag, tala om att man absolut inte vill ha en stor och kostsam begravning utan välja vart man önskar en slant i stället för dyra blommor ska gå, och vad man har för musik närmast hjärtat...
|
Sourze [loggan] © Nättidningen Sourze, ett registrerat massmedium hos Radio- och
TV-verket. Sourze är också ett registrerat varumärke.
Databasens namn är Sourze. Ansvarig utgivare är Carl Olof Schlyter.