Rapportera inlägg

Valt inlägg:

I vårt land måste man i så fall låta döden komma i hemmet. Jag var med min fosterfar i några månader o på slutet kunde jag ju sjunga o skoja med honom. Men jag undrade då hur det hade gått ifall han hade stått mig nära? Min älste make låg för döden på Sös och jag o hela familjen var ständigt runt honom .Vi sjöng.Jag läste dikter etc.Först hotade de med polisavhysning men när nästa megastoke kom gav de upp att få ut oss:vi fick ett enkelrum extrasäng.Det var kritiskt länge så vi pendlade mellan skatt o gråt. En gång låg vi så många runt o i hans säng att sköterskan förvånad utbrast:ligger det en patient därunder? Vi kunde inte nå honom med ord så en natt satt jag o sjöng i timmar hans älsklingssånger. På morgonen ropade tanten i rummet bredvid:- Hörde du frälsis här i natt? Så skedde miraklet:han överlevde. Det är 8 år sedan nu o med jämna mellanrum kommer en ny stroke o då samlas vi alla på sjukhuset igen. Men blir han så dålig att han är bortom vård ska han självklart få sluta sit liv här hemma.Min syster vårdade sin man det sista halvåret hemma o det var mycket besök av barn o barnbarn,sång o musik samt hemsjukvården med smärtlindring.Han hade sin hund i sängen .Sista natten när allt var över klädde familjen på honom de kläder de valt ut och ett rött favoritörngott som han fick med sig nästa dag när han blev hämtad.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?