Liberalism eller nyfeodalism?

En välskriven artikel. Det måste jag tillstå. Det finns bara ett problem. Den lösning som du tycks föreslå; "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov", har även den varit prövad genom historien. I olika mån. I Sverige ledde den socialdemokratiska ekonomiska politiken till finansiell katastrof i början på nittiotalet. Då var det inte roligt att vara offentliganställd. Det var småföretagarna som höll landet flytande, inte det offentliga eller de stora statskramande industrierna. Visst har Sverige feodalism. Den stavas bland annat Wallenbergssfären och har alltid bolat i halmen med den socialdemokratiska politiska eliten. Jag tror att det är ett mycket större problem att Sveriges stora bankcheferer och företagsledare under hela 1900-talet ätit lyxlunch på Harpsund och att Gunnar Sträng och Wallenberg vandrat hand i hand än att dugligt folk gjort sig en förmögenhet och mutat in ett revir. Detta är inte "nyliberalismens" fel, utan om man nu skall peka åt något håll, snarare "socialliberalismens". Eller mer korrekt; den svenska politiskt-ekonomiska elitens tolkning av socialt samhälle. "Sida vid sida, tillsammans drar dom fram, staten och kapitalet två vargar fromma som lamm ..." Ej i ett klassiskt liberalt samhälle.

Martin Ekdahl: Tack för att du i alla fall gillar min analys. Däremot så måste jag rätta till en sak som du verkar ha missuppfattat. Min lösning är inte "Av var och en efter egen förmåga, till var och en efter behov" som du påstår, utan helt enkelt "Dela först lika på naturresurserna, och sedan ger vi åt var och en efter deras egen förmåga". Principen är att välfärdsstaten endast ska hantera de mest besvärliga fallen med handikappade etc, och inte som idag stötta människor med normala behov som bara inte får jobb. Tanken är att en villkorslös medborgarlön baserad på naturresursernas värde ska vara grundbulten i alla människors ekonomi. Om du vill jämföra min lösning med historiska tänkare så är det i princip endast Henry George och Thomas Paine som har förespråkat detta tidigare, och dessa var liberaler snarare än socialister. Sedan kan jag hålla med om att det finns fler syndabockar än bara liberalismen vad gäller landets tillstånd. I min kommande artikel så riktas därför udden åt andra hållet, och granskar på vilket sätt som socialdemokratin verkat för att försämra människors liv och inskränka deras frihet. Banksystemen har jag redan skrivit en artikel om tidigare här på Soruze.

Jonas: Det är sant att verkligheten är en komplex sammanblandning av olika system, och att man kan argumentera för att lassiez-faire aldrig prövats på riktigt. Men vad jag framför allt ville belysa var just synen på ägandet av naturresurser, och tanken om det obegränsade ägandet av dessa. Det vill säga att det inte finns någon gräns för hur mycket man kan äga. För även om vi idag har en ganska reglerad marknad på olika sätt, så är just synen på ägande mycket starkt influerat av nyliberalismen. Skatten på arbete är ju till exempel betydligt högre än skatten på kapital. Detta är något jag tänkte spinna vidare på i min kommande artikel där jag bland annat kritiserar socialdemokratin.