Valt inlägg:
En välskriven artikel. Det måste jag tillstå. Det finns bara ett problem. Den lösning som du tycks föreslå; "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov", har även den varit prövad genom historien. I olika mån. I Sverige ledde den socialdemokratiska ekonomiska politiken till finansiell katastrof i början på nittiotalet. Då var det inte roligt att vara offentliganställd. Det var småföretagarna som höll landet flytande, inte det offentliga eller de stora statskramande industrierna. Visst har Sverige feodalism. Den stavas bland annat Wallenbergssfären och har alltid bolat i halmen med den socialdemokratiska politiska eliten. Jag tror att det är ett mycket större problem att Sveriges stora bankcheferer och företagsledare under hela 1900-talet ätit lyxlunch på Harpsund och att Gunnar Sträng och Wallenberg vandrat hand i hand än att dugligt folk gjort sig en förmögenhet och mutat in ett revir. Detta är inte "nyliberalismens" fel, utan om man nu skall peka åt något håll, snarare "socialliberalismens". Eller mer korrekt; den svenska politiskt-ekonomiska elitens tolkning av socialt samhälle. "Sida vid sida, tillsammans drar dom fram, staten och kapitalet två vargar fromma som lamm ..." Ej i ett klassiskt liberalt samhälle.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?