Kriminella med ADHD önskar de hade fått hjälp som barn

Det kan väl inte möjligtvis vara så att er diskussion beskriver verkligheten, att missförstå att man har missförstått och så vidare...?

Ja...a, det är just det jag menar fast ändä tycker jag att de som inte har ADHD eller annat funktionshinder ord som används för att de som lider av "normopatiska funktionshinder" skulle se skillnaden, jag menar rent diagnosmässigt, borde åtminstone försöka förstå de svårigheter som följer med NPF, som att "tala ett annat språk" vilket jag mycket väl vet vad det betyder rent bokstavligt: att inte förstå omgivningen, att inte kunna filtrera det som kommer in via sinneskanalerna och framför allt borde normopaterna acceptera att vi är olika. Om denna acceptans fanns i samhället, som någon har väl påpekat här, skulle vi inte behöva alla dessa diagnoser men nu är det tyvärr inte så.

#18 George Debaly: Du har rätt till viss del men det vet varenda person som skriver artiklar att det är rubriken som fastnar hos läsaren. Men ordet ”kriminell” missbrukas oavsett vem det är man använder det på.
Och #19. Vilsen själ får Du ju tycka men jag tycker ändå att det är ett påstående om någon person som är Din uppfattning och inte taget ur verkligheten. Jag är övertygad att alla personer med ADHD eller Aspergers är mycket väl medvetna om vad de vill, inte alls vilsna på något sätt utan det är omgivningen som uppfattar dem oss så eftersom vi inte vill beblanda oss med bl.a. intriger och väljer att avstå sådant. I alla fall när jag utgår från hur jag är.

Vad gäller ordet "kriminell" är det väl adjektiv: en kriminell person...så i princip har du rätt, det finns ingenting som heter "kriminella" men å andra sidan tror jag att du fastnar just i sådana här ord och benämningar pga att det är som du säger: du förstår orden på ett annat sätt än andra, vilka de nu är, gör...

Och vad gäller "vilsna själar"...man behöver inte ha ADHD eller annat NPF för att vara "en vilsen själ", det räcker med helt vanliga motsättningar i livet eller också med en renodlad psykiatrisk åkomma...

Nettan999 Jag är inte ute efter att på något sätt bråka med dig, men jag tror att du bör försöka acceptera att det finns några grupper vid sidan av dem som har ADHD/DAMP/Asperger eller något annat neuropsykiatriskt funktionshinder, som också är väl insatta i vad det handlar om och det är å ena sidan anhöriga till ovanstående grupper av människor och nu talar jag huvudsakligen om de anhöriga som är så pass engagerade att de läser på om t ex ADHD/asperger och därmed förstår sitt barn, syskon eller förälder så mycket bättreoch å andra sidan psykologer, psykiatriker, kuratorer m fl, d v s de som möter upp när någon inte mår bra i själen. Och du får ursäkta, men jag tycker att du talar lite emot dig själv, när du först säger "Jag skulle vilja påstå att det finns precis lika många variationer av ADHD som det finns personer som har detta funktionshinder." För övrigt ett uttalande som jag gärna skriver under på då det stämmer väl med de erfarenheter som jag själv har gjort inom detta område, men du motsäger samtidigt denna mening när du säger "Jag är övertygad att alla personer med ADHD eller Aspergers är mycket väl medvetna om vad de vill, inte alls vilsna på något sätt". Det kan ju bara inte stämma, för det första kan man ju inte göra sig för talesman för alla med ett neuropsykiatriskt funktionshinder då alla är olika individer med olika behov och för det andra, visst kan väl en "aspie" eller någon med ADHD känna sig vilsen i tillvaron, särskilt under de besvärliga tonårsåren? Det var det jag ville ha sagt och inget annat och visst har du rätt i att alla kan känna sig vilsna, men nu handlar ju inte denna tråd eller den inledande artikeln om "alla", utan om människor med npf.

Mitt betraktelsesätt kanske inte är realistiskt i sammanhanget, men utgångspunkten är att vi människor är så väldigt olika och mångfasetterade oavsett vi har ett funktionshinder eller ej och att om det normala förhållningssättet i vårt samhälle och i våra samhällsfunktioner vore att 1 erkänna våra olika och skiftande förmågor och egenskaper, 2 aktivt göra plats åt var och en i detta ständigt pågående samhällsbygge - skulle den nu rådande konkurrensbetingade utgallringen och därmed sammanlänkade upplevda utanförskapet drastiskt och positivt minska, vilket i det långa loppet skulle vara en vinst på alla plan för oss som samhällsvarelser. I det resonemanget inbegriper jag alla varianter av funktionshinder och personliga egenheter som rimligen går att förena med ett fungerande socialt liv till glädje för alla. Rädslan för utanförskapet som i dag bidrar till en tvingande likriktning som då den av naturliga skäl inte är möjlig framkallar subkulturer och psykopatologiska fenomen av varierande grad, alienation, självmord och världsfrånvändhet samt även en hel del autistiska tillstånd skulle kunna undvikas i ett öppnare och mer välkomnande samhällsklimat. Den nu rådande - allas kamp mot alla i den "fria" konkurrensens namn är inte till fromma för ett mänskligt samhälle som inte bygger på utslagning och segregation av ekonomisk och social karaktär. Ett alternativt samhälle vars strävan att integrera alla integreringsbara personer skulle som en nödvändighet bredvilligt och fortlöpande komplettera omsorgen från vaggan till graven med all den kunskap och resurs som behövs för att skapa, vidmakthålla och fortlöpande utveckla samhällets alla områden så att så få som möjligt inte behöver uppleva sej som en belastning, men i stället vara och sej delaktiga och önskade. Ett sådant samhälle kommer inte att mäta sin framgång i BMP. Det jag vänder mej emot beträffande diagnostiseringen av människor vilken syftar till att påvisa diverse statistiska defekter hos individen som förklaringsmodell för att individen inte äger full funktionalitet i det samhälle som är är att det i förlängningen blir medskapande till ett "vi och dom-samhälle" som gynnar vissa egenskaper som ganska tydligt redan och historiskt visar sej förödande för allt liv på jorden - främst därför att det är logikbristerna i den kortsiktiga egoismen som i kraft av sin outvecklade empatiska moral endast kan se materiella vinster och därmed blir denna kulturform i stort oförmögen att ta hänsyn till livets sublimare existensberättigande då dess effektivitet som genererare av materiellt mätbara värden inte är attraktivt ur ett kortsiktigt vinstperspektiv av typ det egokapitalistiska. Den nuvarande marknadsorienterade kulturen som med viss variation håller mänskligheten i ett globalt stålgrepp befrämjar inte den fortfarande möjliga mänskliga livsform som kan ge människan odelad stolthet av att vara just människa. Till det behövs en helhetssyn som inkluderar alla våra rimliga variationer och egenskaper, en numerär ballans baserad på aktiv ekologik, OBS EKOLOGIK - alltså, vi ska inte bara studera livets dynamiska samspel - vi ska sträva efter att vara en ballanserad del av det - i denna process behövs alla..

Tack Mamma - det är OK att skriva anonymt och jag vet att många föräldrar eller anhöriga av omtanke söker information och stöd för sin och sitt barns situation på bland annat nätet. Förstår ju också att det är av omtanke och välvilja du ägnar dej åt dessa samtal och ibland finner man faktiskt precis det man söker och som bäst behöver även på internet. Och visst har du rätt i att texterna i detta forum blir onödigt svårlästa vilket bland annat beror på att det inte finns någon styckeformateringsfunktion. Jag har kopierat inlägget och gjort det mer läsligt och bearbetar det med all säkerhet ytterligare för andra presentationstillfällen. Trevlig påsk till er med :-