Valt inlägg:
Mitt betraktelsesätt kanske inte är realistiskt i sammanhanget, men utgångspunkten är att vi människor är så väldigt olika och mångfasetterade oavsett vi har ett funktionshinder eller ej och att om det normala förhållningssättet i vårt samhälle och i våra samhällsfunktioner vore att 1 erkänna våra olika och skiftande förmågor och egenskaper, 2 aktivt göra plats åt var och en i detta ständigt pågående samhällsbygge - skulle den nu rådande konkurrensbetingade utgallringen och därmed sammanlänkade upplevda utanförskapet drastiskt och positivt minska, vilket i det långa loppet skulle vara en vinst på alla plan för oss som samhällsvarelser. I det resonemanget inbegriper jag alla varianter av funktionshinder och personliga egenheter som rimligen går att förena med ett fungerande socialt liv till glädje för alla. Rädslan för utanförskapet som i dag bidrar till en tvingande likriktning som då den av naturliga skäl inte är möjlig framkallar subkulturer och psykopatologiska fenomen av varierande grad, alienation, självmord och världsfrånvändhet samt även en hel del autistiska tillstånd skulle kunna undvikas i ett öppnare och mer välkomnande samhällsklimat. Den nu rådande - allas kamp mot alla i den "fria" konkurrensens namn är inte till fromma för ett mänskligt samhälle som inte bygger på utslagning och segregation av ekonomisk och social karaktär. Ett alternativt samhälle vars strävan att integrera alla integreringsbara personer skulle som en nödvändighet bredvilligt och fortlöpande komplettera omsorgen från vaggan till graven med all den kunskap och resurs som behövs för att skapa, vidmakthålla och fortlöpande utveckla samhällets alla områden så att så få som möjligt inte behöver uppleva sej som en belastning, men i stället vara och sej delaktiga och önskade. Ett sådant samhälle kommer inte att mäta sin framgång i BMP. Det jag vänder mej emot beträffande diagnostiseringen av människor vilken syftar till att påvisa diverse statistiska defekter hos individen som förklaringsmodell för att individen inte äger full funktionalitet i det samhälle som är är att det i förlängningen blir medskapande till ett "vi och dom-samhälle" som gynnar vissa egenskaper som ganska tydligt redan och historiskt visar sej förödande för allt liv på jorden - främst därför att det är logikbristerna i den kortsiktiga egoismen som i kraft av sin outvecklade empatiska moral endast kan se materiella vinster och därmed blir denna kulturform i stort oförmögen att ta hänsyn till livets sublimare existensberättigande då dess effektivitet som genererare av materiellt mätbara värden inte är attraktivt ur ett kortsiktigt vinstperspektiv av typ det egokapitalistiska. Den nuvarande marknadsorienterade kulturen som med viss variation håller mänskligheten i ett globalt stålgrepp befrämjar inte den fortfarande möjliga mänskliga livsform som kan ge människan odelad stolthet av att vara just människa. Till det behövs en helhetssyn som inkluderar alla våra rimliga variationer och egenskaper, en numerär ballans baserad på aktiv ekologik, OBS EKOLOGIK - alltså, vi ska inte bara studera livets dynamiska samspel - vi ska sträva efter att vara en ballanserad del av det - i denna process behövs alla..
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?