Håll brottslingar ansvariga – höj straffen!

Cui bono. Om människor i väst tenderar bli eviga tonåringar istället för allt mer livsmogna vuxna, så kan orsaken till det sökas hos de intressen som tjänar på det. Vad skulle hända om vuxna började intressera sig mer för sin inre utveckling, t.ex. genom att ge Jesus en verklig chans i sina liv? Kanhända blev inte stormarknaderna längre självklara mammontempel.

Till mognad hör att kunna se saker från flera håll samtidigt. En mogen människa ser ingen motsättning mellan att med full empati stödja offer för brott och samtidigt inse att det finns orsaker, som gör en brottsling till den han/hon är och som denne inte kan läggas till last.
Särskilt borde man kunna upptäcka hos kristna vars Gud säger: Döm icke på det att ni icke själva skall bli dömda, en mycket mognare insikt i frågor om brott och brottsoffer.
Ett moget samhälle har utvecklats From Me To We. Där inser man att såväl som förövare som offer är människor som kan behöva stöd. Att hämnas ett brott leder åt helt fel håll och det stämmer inte med något som jag känner till att Jesus sagt.

Oj! Har var det lite väl mycket på en gång och det rejält mixat. Inte heller hittar man mycket kristna tankar i det här budskapet. Nej! Här ska det till hårdare straff som lösning på alla problem. Jag rekommenderar lite bibelstudier, särskilt bitarna om Jesus försonliga förhållningssätt mot samhällets utslagna och brottslingar i gemen. Men vi kan börja med att reda ut ett rent faktafel: Sonen i "Rödebyfamiljen" är autistisk och inte "förståndshandikappad". Sedan skriver du om den 11-årige pojken i Ockelbo som misshandlats av sina klasskompisar vilket gör mig lite orolig då den enda lösning du presenterar på de problem du radar upp i din artikel, är hårdare straff: Har du någon seriös plan på att bygga ett fängelse för 11-åriga mobbare? Ett tips: innan du helt avfärdar kriminologerna och deras vetenskap, kanske du ska fråga dem om hårdare straff har haft någon mätbar effekt på brottslingar och deras rehabilitering över huvud taget. Men det stora självmålet är ditt avslut där du försöker politisera det hela. Särskilt pinsamt blir det då Rödeby ligger i den borgerligt styrda Karlskrona.

Våldsbrottsligheten i Sverige har nu blivit en lavin som sköljer över oss både dag och natt. Enligt BRÅs statistik anmäldes 2009 över 90.000 rån, våldtäkter och misshandelsbrott. Det innebär ett våldsbrott var 5:e minut dygnet runt årets alla dagar. Problemet finns alltså, även om "kriminologerna" i Sverige gör sitt bästa för att förtiga eller bortförklara det. Men det går inte eftersom var och en själv kan gå in på BRÅs hemsida och jämföra år för år. Bakom brott finns ofta personliga, sociala eller kulturella svårigheter som det inte alltid är lätt att göra något åt. Det finns därför skäl att inkapacitera farliga människor som vid upprepade tillfällen dokumenterat betydande förmåga att skada sina medmänniskor. Och det finns ett storskaligt experiment som visar att det fungerar. USA! I början av 1990-talet infördes "three strikes and youre out"-lagar på bred front i USA. Brottsligheten sjönk drastiskt ganska omgående och ligger kvar på en låg nivå jämfört med Sverige bortsett från mord. Charlies artikel är därför helt korrekt i sak. Det trista är att han som åtminstone indirekt representant för Alliansregeringen saknar trovärdighet. Beatrice Ask, vår kära justitieminister, har haft drygt tre år på sig att göra något. Hittills har hon presterat 0! I praktiken kostar det fortfarande bara drygt 6 års 10 år minus villkorlig frigivning med mera fängelse för den som med berått mod mördar någon förutsatt att offret inte utsattes för onödigt lidande och lång dödsångest enligt HD:s praxis. Den som tycker att detta är en rimlig påföljd för mördare får gärna räcka upp handen!

#6: Det är ingen som förnekar att problemet finns, men när brottslingen sitter i fängelse är det både väl sent och väldigt efterklokt att försöka lösa problemet med den ökade kriminaliteten, med förlängda fängelsestraff. Enligt Professor Leif G W Persson och andra med kunskap och insyn i våra fängelser, har cirka 30-50 av Sveriges fångar någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder. De här människorna är inte kända för att tänka efter i förväg, de kommer inte heller att imponeras eller tänka om, p g a av hårdare straffskalor. Samma sak gäller mördare, där offer och förövare oftast känner varandra. Där brukar inte ens dödsstraff avskräcka. Däremot kan behandling av de kriminella som har neuropsykiatriska funktionshinder fungera. Länk: foraldrakraft.se http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC77-AV_ID1015662,00.html

Jag instämmer med Bong. Bl.a. har många fritidsgårdar lagts ned eller fått minskat öppethållande på tider de behövs som bäst. Om föräldrar av olika anledningar abdikerar så ska det inte innebära att samhället gör detsamma. Tvärtom. Det behövs många fler bra fritidspedagoger som kan se vilka barn som far illa av livet. Och som kan agera rätt utifrån vad de ser.

Grundproblemet är familjens förfall sedan 70talet och en delvis misslyckad integration.

Antalet anmälda våldsbrott, som här repensenteras av mord, dråp, misshandel, våldtäkt, fridskränkning, kvinnofridskränkning,
rån och våld mot tjänsteman, ökade med 3 procent under 2009 jämfört med föregående år. Totalt anmäldes cirka 111300 våldsbrott
under 2009, vilket motsvarar 8 procent av samtliga anmälda brott. Större delen cirka 77 procent av våldsbrotten utgörs av misshandel,
som har ökat med 47 procent under den senaste tioårsperioden.

Hur har vi det i Sverige? någonting att fundera över se. länk:Länk: youtube.com

Dag Nilsson Ett vänligt samhälle vill vi alla ha. Men vad gör vi med dem som av skiftande skäl inte vill eller kan vara vänliga? Och då menar jag inte fortkörare! Jag tänker på personer som ex vis han som för några år sedan trängde sig in i en bostad. Han dränkte mamman i badkaret och tvingade tonårsdottern att se på. Därefter våldtog han dottern upprepade gånger under ett flera timmar långt förlopp. Med dagens praxis kommer den personen med stor sannolikhet att vara på fri fot igen senast 2022. Är det ett "vänligt" samhälle? Avseende hans nästa offer?

Tage, samhällets hantering av kriminalitet ska inte vara av karaktären antingen eller. Såväl brottsoffret som brottslingen är medmänniskor. Det går att känna empati för båda och jag tror det är så det bör vara. En man som gör det du beskriver är, som jag ser det, inte psykiskt frisk. Han bör både få vård för sin grava störning samt förhindras att skada ytterligare någon. Från sluten psykiatrisk vård ska han inte släppas ut innan han är ofarlig för människor. Det kanske aldrig blir. I så fall sitter han inne till dödsdagen. Det får inte glömmas att även denna grova brottsling är ett offer. Begreppet fri vilja och det därmed sammanhängande fulla personliga ansvaret avvisar jag som illa genomtänkt filosofi.
Oavsett hur mannen behandlas så skall dotterns ges allt stöd samhället kan bidra med. Stödet skall vara livslångt och aktiveras när det behövs. Det är nationen Sverige som skall ta fullt ansvar för hur denna man skadat flickan.