Inlägg #1: Postat: 2010-01-25 19:14:00
|
George Debaly |
Yohannis Petersson - För det första utreder man inte mord in absurdum. I takt med att spåren kallnar och inget nytt framkommer, flyttar man bort resurserna allt mer från ärendet tills det hamnar på "cold case-hyllan", i väntan på att något nytt ska framkomma i form av nya bevis/vittnesmål. För det andra handlar det om mord, ett av de allvarligaste brott vi har i vårt samhälle. Avsaknaden av preskriptionstid talar sitt tydliga språk "Mord är inget vi accepterar och den som mördar får ingen straffeftergift bara för att X antal år har förflutit sedan dådet". För det tredje tycker jag att det är trist att det alltid ska handla om pengar. Tvärt om måste samhället visa att det inte lönar sig att begå brott, särskilt allvarliga sådana såsom t ex mord. Ditt förslag sänder ut signalen "Vi jagar mördare en stund, sedan ger vi upp för det kostar väldigt mycket i resurser pengar".
|
|
Inlägg #2: Postat: 2010-01-25 21:51:00
|
YP |
Det är dessvärre inte så enkelt som du beskriver det här, 25 år ett kvarts sekel är rätt så lång tid ändå och inte bara gärningspersonen, utan även vittnen kan lämna jordelivet under en 25 års period och då blir beviskraften desto svagare. En preskriptionstid på 25 år ligger i partitet, med den presumtion svenskt rättsväsende byggt på i alla tider: Hellre fria-än fälla.
|
|
Inlägg #3: Postat: 2010-01-25 22:06:00
|
George Debaly |
#2 Jag förenklar inte. Jag skrev "i väntan på att något nytt ska framkomma i form av nya bevis/vittnesmål". Beviset kan ju exempelvis ligga i att man har mördarens DNA, men vet inte vem denne är. Låt oss säga att det dröjer 30 år innan personen begår nästa allvarliga brott, denna gång grips denne och DNA-testas. Då uppdagas det att han/hon för 30 år sedan har mördat en människa och undkommit sitt straff. Med ditt sätt att resonera kan vi då inte straffa personen för det 30 år gamla mordet. Det finner jag mycket svårt att acceptera.
|
|
Inlägg #4: Postat: 2010-01-28 11:39:00
|
YP |
Även om man skulle finna mördaren, efter 30 år, tackvare DNA så anser kan det vara ohållbart ur bevissynpunkt dels på grund av: tiden som gått sedan gärningen och brist på vittnesmål i sammanhangen som styrker gärningen.
|
|
Inlägg #5: Postat: 2010-01-28 12:03:00
|
Inger Olsson |
DNA kan vara 1 pusselbit i att lösa ett mordfall/brott, men är oftast inte allt. Ta t ex pyromanen i kyrkan och som man hade DNA-bevis, ändå frigavs han. Först.
Generellt är det svårt att säga "ja" eller "nej" på din fråga. Även för de efterlevande. Men det kan nog finnas mordfall som, av flera skäl, kan ha högt "värde" efter 25 år och där det endast saknas just koplingen till ett genetiskt styrkande.
|
|
Inlägg #6: Postat: 2010-01-28 20:57:00
|
George Debaly |
Yohannis Petersson - Du verkar inte särskilt insatt i polisarbete. Ditt förra inlägg om Ulf Olsson och det du kallade för hans "saneringssjälvmord" antydde att du var påläst på fallet, men jag sammanfattar gärna: Efter att polisen hade blivit intresserad av Ulf Olsson och "topsat" honom, kunde han bindas till mordet. I och med detta kunde polisen genomföra husrannsakan hos honom och i en jackficka hittades ett telefonkort. Detta kort hade Ulf Olsson använt till att ringa in bekännelsesamtal till polisen. I kombination med hans DNA räckte det till att fälla honom. Och med detta vill jag säga att DNA räcker kanske inte ensamt hela vägen, men den pekar ut vem som är inblandad och i t ex Anders Eklunds fall räckte det till att mordet på Pernilla Hellgren löstes eftersom han i förhör erkände mordet efter att ha delgivits DNA-bevisen. Dessa två mördare undkom straff i 15 respektive 8 år Hade dessa två sexualmördare gäckat rättvisan i 10 respektive 17 år till, hade de gått fria. Helt oacceptabelt!
|
|
Inlägg #7: Postat: 2010-02-04 13:48:00
|
YP |
Jag har inte förnekat att DNA har en mycket avgörande roll, men det räcker inte bara med DNA, andra faktorer ska vägas in. Visst kan DNA-bevis bli tyngre om man ställer dessa mot gärningspersonens tidigare utsago etc.
|
|
Inlägg #8: Postat: 2010-02-05 02:07:00
|
George Debaly |
I fallet med Anders Eklunds mord på Pernilla Hellgren räckte det bra med enbart DNA-bevis. Han hade ju sexualmördat Engla att hans DNA hittades på Pernilla Hellgren, m a o kan t ex modus operandi DNA vara bevis nog.
|
|