Aldrig mer

Den här tråden diskuterar artikeln Aldrig mer.
Inlägg #1: Postat: 2009-10-02 14:09:00
Leif-Arne
Jag efterlyste texter från dig i en kommentar igår, och så kommer en, tack för det. Som alltid en tänkvärd och välskriven text. Eftersom jag själv har hund så känner jag stark för dig i din situation. Min hund ser precis ut som en liten St. Bernhard, ljus med bruna fläckar, långhårig, fast bara 10 kg tung.
Inlägg #2: Postat: 2009-10-02 14:55:00
Jocke - halvloggad
En Bamse och en Barry och en Bellman, det är väl bra med att ha en ändå? Fast alla har de sin peronlighet. Har precis haft middagsluren med Jolie vid fötterna. 6 kg bara, men när hon skäller ut hela familjen för att det är "lite för bråkigt" så låter det nog nästan lika mycket från en Parson Jack Russel Terrier som från en St Bernhard.
Inlägg #3: Postat: 2009-10-02 15:22:00
Thomas L. Aabo
Mycket bra text. Jag har det med katter som du har det med den hundrasen. Mitt råd är, sorgen förblindar en att säga aldrig mer, men det bästa man kan göra är faktiskt att skaffa en ny.
Inlägg #4: Postat: 2009-10-02 16:53:00
Janne B
Jag skulle så oändligt gärna velat skaffa hund då jag blev pensionär. Jag behövde sällskapet mm. Men jag hade så många svagheter så jag kände starkt att jag aldrig skulle kunna bli en bra husse . DÅLIG husse ville jag absolut inte bli. Nu vet jag att jag fattade rätt beslut - men då var det tungt.
Inlägg #5: Postat: 2009-10-02 21:54:00
GunnarL//
Väldigt fint skrivet Sunny! Även om jag - som Du vet - personligen inte är någon hundvän så förstår jag Din saknad. Du har mitt djupa deltagande i sorgen och längtan. Och en symbolisk kram ger jag Dig dessutom!
Inlägg #6: Postat: 2009-10-02 22:10:00
JannesBlogg?
GunnarL / Skönt att du Följer S om än på lite distans!
Inlägg #7: Postat: 2009-10-03 00:34:00
Sunny Ologgad
Thomas,Gunnar, Thomas o Janne.Tack för era kommentarer. Nej Thomas:jag kan aldrig mera ha en sådan hund.Fram till år 2002 var det egentligen Rolf som stod för styrkan: han var en otroligt strakt o vältränad 78 åring. När jag var ut ensam med dem hände det att jag fick surra fast kopplen runt en lyktstolpe när det närmade sig en annan stor hanhund. I bland fanns ingen stolpe o då kastade jag mig ner på marken o sådana hundar som kan dra med sig min feta bakdel finns inte. Även i koppel råkade vi illa ut: som när Bamse fick tagi en tax som oxå gick i koppel men gjorde ett blixtutfall.De är modiga de små taxarna.Vi var 3 vuxna som kämpade i säkert 10 minuter innan vi fick loss taxen ur Bamses käkar o den överlevde precis akutoperationen.Nu kan ingen längre gå med mig ut o jag själv är svag i armarna dessutom svimmar jag ganska ofta medan jag går.
Inlägg #8: Postat: 2009-10-03 00:52:00
Sunny Ologgad
Man kan inte ha en hundras där man är beroende av hjälp. Men Thomas har rätt i att man ska skaffa ny hund.Jag skaffade för 5 år sedan en basset. En stor hund på korta ben.Kompakta som grävlingar,envisare än synden men med 40 kg som maxvikt klarar till o med jag honom. Han är ingen sådan där liten "dockhund utan väldigt robust o klarar alla barnen. Han bestämde sig från början var han skulle sova: i min säng. Jag fick skaffa egen kuddde då han snodde min.Han sover länge på morgonen:ligger jag till 12 gör han det Han o Bamse slogs om reviret: vi blev sönderbitna när vi delade på.Sedan gick han runt o kissade i Bamses korg o gubbarnas sängar.Budskapet var glasklart.Han är en "enmanshund" När jag är ute gråter han hela kvälllen men det får han ta som övning.När jag simmar satt han på poolkanten o lutade sig ner emot vattnet när jag simmade förbi men i förra veckan tippade han över o ramlade i så numera sitter han nästan en halv meter ifrån poolen när jag badar:
Laddar...