Respons på "Livets viktigaste tid"

Jag tror nog att jag fattade exakt vad du menar i din text? Jag saknar ju själv så mycket social kompetens: det som är vanligt o självklart för andra är unikt för mig o tvärt om. Hur ska man förhålla sig till begreppet "mamma" när man inte någonsin haft någon i sitt liv som man uppfatt som ens närståendede första 17 åren? Begrepp som familj,syskon,vänner: man läser orden i sina böcker men man kan ju aldrig veta hur det känns.Säger någon barndomsvän tänker jag på Max,Kickai o Pyrol. De hundar jag umgicks med som barn.Andra barn träffade jag sällan de första 7 åren av livet o sedan i skolan var jag ett ufo som blev utfryst fån dag ett.Det är inte självömkan:jag har ju haft ett rikt o lyckligt liv ändå men visst hade jag behövt mera backupp innan jag skaffade egna barn.

Sunny.....det har varit väldigt spännande att läsa din historia, men jag beklagar det du varit tvungen att vara med om. jag vet dock att du idag mår bra även om minnen aldrig kan försvinna, så kan man lära sig leva med dem.....du har varit tuff och jag beundrar dig. Kram

Ja du Birgitta,själv va jag tillsammans med en äldrekvinna i 6 år och som jag trodde älskade mej men det visade sej plötsligt efter dessa 6 års bekantskap att hon bara var en bluff.Hon skällde ut mej för minsta småsak,kom med grundlösa,falska anklagelser mot mej,och när jag till sist konfronterade hennes avskyvärda beteende mot mej så skyllde hon det på en massa undertryckta känslor,jobbig barndom med föräldrar som aldrig hade gett henne grundtrygghet och kärlek? Jag orkade till slut inte med att bli utskälld i tid och otid någemer och gjorde helt enkelt slut med henne och mår mycket bättre idag.Och det jag har lärt mej av denna horribla historia är att aldrig mer bli tillsammans med den kvinnotypen igen.Vilken tur att alla kvinnor inte är sådana.Jag vet att det finns mycket ja rent av massor av bra,ärliga och underbara tjejer och kvinnor där ute och än är jag inte färdig för graven och så är det inte långt kvar till midsommar heller.så vi säger väl skål då och på återseende... :-

Tack Beth4020.Om det ändå hade varit så enkelt,men samtidigt som hon skällde ut mej i tid och otid så hade hon börjat dejtat en annan man.Det minsta man kan begära av en 6 årig relation är väl trohet och ärlighet,men hon hade inga gränser och noll empati.Ville bara berätta så ärligt jag kunde om detta mentala helvete som jag nu tvingas gå igenom eftersom det bara var för cirka 2 veckor sedan jag inte stod ut längre och gjorde slut en gång för alla med henne efter 6års bekantskap.Och visst är jag fruktansvärt sårad,kränkt och ledsen men jag vägrar låta henne få förstöra resten av mitt framtida liv.Jag är en romantiker som tror på ärligheten hur ont den än kan göra,äktenskapet och den rena kärleken och kommer så att göra tills jag dör....