Valt inlägg:
Jag tror nog att jag fattade exakt vad du menar i din text? Jag saknar ju själv så mycket social kompetens: det som är vanligt o självklart för andra är unikt för mig o tvärt om. Hur ska man förhålla sig till begreppet "mamma" när man inte någonsin haft någon i sitt liv som man uppfatt som ens närståendede första 17 åren? Begrepp som familj,syskon,vänner: man läser orden i sina böcker men man kan ju aldrig veta hur det känns.Säger någon barndomsvän tänker jag på Max,Kickai o Pyrol. De hundar jag umgicks med som barn.Andra barn träffade jag sällan de första 7 åren av livet o sedan i skolan var jag ett ufo som blev utfryst fån dag ett.Det är inte självömkan:jag har ju haft ett rikt o lyckligt liv ändå men visst hade jag behövt mera backupp innan jag skaffade egna barn.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?