Dagboksskrivande rekommenderas

f. Sedan har vi storsmurfen Leif-Arne som egentligen är en snäll och fredlig varelse, men trots det så älskar han att provocera folk. Att ni tre herrar är långsinta varelser kan ingen missta sig på och att ni måtte lida av mindervärdekomplex eller storhetsvansinne det är helt öppenbart, annars skulle ni fungera som normala människor. Höjden av ruttenhet är att reta upp folk och sedan beskylla de uppretade för att vara ena hopplösa typer när de går i svaromål NI BORDE LÄRA ER ATT VETA HUT NÅGON GÅNG!

Leif-Arne om jag har fler identiteter spelar inte någon som helst roll! Du känner inte mig mer än ytlgt oavsett vad jag heter och likadant när det gäller dig, jag känner till din ytlighet men bakom fasaden finns ditt posetiva rätta jag. Så dum är jag inte trots mina sjuttio år, inte ens gaggig, jag är en ytterst medveten person som i sak avskyr barnsliga påhopp som bygger på missförstånd och rena elakheterna. Nu anser jag inte du vara elak i din ironi som faktiskt kan vara en rolig läsning ibland. Självklart är du en skärpt person som jag mellan varven imponeras utav för din kunnighet. Därför bär det emot att kritisera dig, men du gjorde en blunder att anmäla mig för plagiat som i sak var tillåten av upphovsmannen. Men märk väl inte genom din påstådda tidning. Jag har redan en bloggsida och genom den så fick jag kontakt med upphovsmannen och hans artikel som jag sedemera hittade i en tidning på bibloteket och då tog jag kontakt och fick tillåtelse att använda upphovsmannens artikel.

Efter Leif-Arnes genmäle och mitt svar, tänker jag skriva under signaturen ArHo, men jag kommer inte att svara eller reagera med förväntade dumma elakheter. Jag skall samla ihop dem och spara dem för framtida bruk. Min kompis Sture är betydligt finare i kanten än jag, men vi snackat ihop oss att ligga lågt med kommentarer som mot förmodan skulle såra någon.

jag har skrivit dagbok i stort sett varje dag sedan jag var tretton, och måste nog säga att det varit den absolut bästa psykolog man kan finna dvs sig själv. Efter många års tid har jag nu öppnat böcker jag skrev som tjugoåring, och har efter dessa skrivit min bok LIVET...INGEN ENKEL HISTORIA. Du hittar delar av den på www.kapitel1.se. Min väninna började skriva dagbok och insåg även hon mycket snabbt att det var en bra hjälp när man mådde dåligt. Min mor har skrivit dagbok sedan urminnes tider, och dem innehåller allt hon tänker och gör om dagarna. Det svåraste för mig blir väl att förklara för mina barn varför jag var en sådan vild tjej när jag var liten. En liten Emil i flickkläder.