|
Inlägg #1: Postat: 2008-12-05 20:52:00
|
|
Sunny |
Det var en gripande artikel du skrivit!
Sorg är ju en del av livet men den är både individuell och av skiftande art.Att förlora ett barn är fruktasvärt: jag har mist en liten dotter o även om sorgen inte ligger kvar som en kvävande grå filt numera så är det inte sant att tiden läker alla sår.Varje gång hon skulle ha firat födelsedag 10/12 är väldigt tung.Skulden att inte ha förhindrat olyckan får jag bära med mig hela livet.
Att förlora någon närstående genom självmord måste vara det allra värsta? Vi hade en sorts fosterson han kom till oss i tonåren o blev kvar till sin död som tog sitt liv för några år sedan o det känns så jobbigt: kunde vi inte ha stoppat detta? Hans biologiske far klarade inte skuldkänslorna som ett självmord skapar hos de efterlevande utan tog själv sitt liv på årsdagen av pojkens död.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2008-12-06 17:25:00
|
|
Fritänkaren |
Mycket gripande text som jag är mycket tacksam att få ta del av. Jag är blir rörd och imponerad när jag tänker på den styrka det måste ha krävts att skriva den här artikeln. Tack!
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2008-12-08 18:53:00
|
|
Emberiza |
Man kan välja att vara den dödes anhörig eller förlåta själmördaren och lämna det hela bakom sig och börja leva sitt eget liv
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2008-12-08 22:11:00
|
|
protopop |
Ja, man har ju inget direkt val annat än att förlåta och gå vidare kan det tyckas, men allting fungerar inte direkt så förnuftigt när känslor är inblandade och situationen inte är ideal.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2008-12-09 02:08:00
|
|
Ingalill M-L |
Jag har för länge sedan förlåtit Sanna men det är svårt att aldrig få svar på sina frågor! Varför? Vad tänkte hon när hon lade repet om sin hals? Och till Emberiza vill jag säga att livet blir aldrig som förut! Däremot blir man stark efter att ha gått igenom svåra kriser!
Sannas Mamma
|
| |