Valt inlägg:
Det var en gripande artikel du skrivit!
Sorg är ju en del av livet men den är både individuell och av skiftande art.Att förlora ett barn är fruktasvärt: jag har mist en liten dotter o även om sorgen inte ligger kvar som en kvävande grå filt numera så är det inte sant att tiden läker alla sår.Varje gång hon skulle ha firat födelsedag 10/12 är väldigt tung.Skulden att inte ha förhindrat olyckan får jag bära med mig hela livet.
Att förlora någon närstående genom självmord måste vara det allra värsta? Vi hade en sorts fosterson han kom till oss i tonåren o blev kvar till sin död som tog sitt liv för några år sedan o det känns så jobbigt: kunde vi inte ha stoppat detta? Hans biologiske far klarade inte skuldkänslorna som ett självmord skapar hos de efterlevande utan tog själv sitt liv på årsdagen av pojkens död.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?