Vägra bli ett offer för lågkonjukturen

Jag är själv uppväxt på ett glasbruk och känner igen det Du beskriver YP - dvs. det totala beroendet av arbetet och den totala bristen på egna initiativ! Sen skall man naturligtvis inse att det är inte så lätt att starta från noll, när man är 50-60 år gammal, som när man är i 35-40-årsåldern! Men visst är det så, att vi 40- och 50-talister kom ut till en helt annan arbetsmarknad är den som gäller i dag. Själv var jag arbetslös akademiker som gick på AMS-kurs i fyra veckor och sen fick jag fast anställning projekt-, prov- eller visstidsanställningar var liksom inte aktuellt på den tiden. Men lycka till i Dina ansträngningar att få ett nytt jobb önskar en något mer insiktsfull 40-talist än föregående kommentator!

Det var alls ingen självklarhet med "fast anställning" på 60-70-talet. Tusentals var hänvisade till tillfälliga "påhugg" som hamnsjåare eller snösväng o dylikt. Vi tog de jobb som fanns ingen drömde om att bli "programledare" eller "kändis".Arbetsmiljöer var osunda T ex asbest- och hormoslyrskandalerna och klassamhället mycket värre än idag.
Välfärdssamhället var under uppbyggnad och bostadsförhållanden var ofta förfärliga innan miljonprogrammet.
Bortskämda 80-90-talister vet inte vad de talar om när de påstår att 40-50-talisterna har åkt på en räkmacka. Har någon ungdomsgeneration haft bättre förutsättningar än de? Och GunnarL jamsar med Yohannis...pinsamt

4/ Per W, Visst var standarden på såväl bostäder som arbetsplatser betydligt sämre än i dag - underligt annars - samhället har ju utvecklats. När det gäller jobb däremot så skriver jag naturligtvis utifrån egna erfarenheter. Jag själv och alla mina kompisar - kvinnliga som manliga - fick alltid fasta jobb. Därmed inte sagt att vi åkt på någon räckmacka - vi hade ofta dåliga ingångslöner och tuffa förhållanden. Men jobb fanns det - och fasta jobb! Om Per W - i motsats till mig - hade problem med att få fast anställning så är det inget som jag blir speciellt överraskad över.

Över huvud taget börjar Per W bli mer och mer "pinsam"! För några dagar sedan tyckte han att det var en "glädjande utveckling" att människor lämnar svenska kyrkan! Har Per W hört sig för hos alla gamla och ensamma människor som får regelbundna besök av diakoner kanske de enda besök de får? Har Per W frågat alla barn och vuxna som sjunger i körer? Har Per W talat med barn och föräldrar som regelbundet går i kyrkans verksamheter och upplever social kontakt och utveckling? Eller ungdomar som åker på läger och upplever minnen för livet? Har Per W över huvud taget reflekterat över vem som skall ta hand om alla kulturskatter som finns inom Svenska kyrkan i form av byggnader och inventarier? Osv. osv.... Kvalificerat skitprat utan tillstymmelse till reflektion är mitt betyg på Per W:s inlägg i den här frågan!

Svenska Kyrkan är landets största sociala gemenskap där man inte behöver meritera sig alls för att vara med. I nästan alla andra sammanslutningar så krävs att man är duktig men till Sv Kyrkan kommer man som man är. Dit har få gamla frikyrkor nått säger jag från insidan. Folk som blivit utstötta på annat håll av psykiska eller fysiska skäl kan ofta finna en ny tillvaro hos Sv Kyrkan. jag påstår inte att SK är felfri - det finns för mkt elittänkande inom musiken.Men om man jämför med andra organisationer så har SK den vidaste famnen.

#11 Janne, visste du, att jag tycker det är roligt och lärorikt att ta del av din kunskap, du har beträttat många gånger om händelser av orsak och verkan inom religionen som jag inte hade en aning om, det är mycket kunskap du lär oss. Som jag sagt tidigare är jag troende men inte religiös, en sökare om du så vill och därför är det viktigt för mig det du förmedlar. Sanning att säga är jag en djuplodad person som söker svar på livets gåtor och många har jag fått klarhet med, men mycket återstår ännu. Den följande rad giver jag dig att jag tycker om dig för din öppenhet att till varje pris försöka vara ärlig i alla sammanhang och du är förlåten om du råkar missuppfatta något som måtte vara få gånger vad jag förstår. Många tror säkert att jag är en hemsk typ med huggtänder och vassa klor? men ack så fel att ha den bilden av mig, visst medger jag att jag varit en drummel tidigare men så hårt ansatt jag blev tappade jag ansiktet totalt tyvärr och sa dumma saker utan omdöme.

Kommer det en massa XXXXXXXXL Jänkare rusande kan man lätt bli ett offer. "En anställd på Wal-Mart i Valley Stream på Long Island, NY, fick sätta livet till under årets stora readag i USA, känd som ”Black Friday”.

Den 34-årige mannen kom i vägen när den köpsugna mobben trängde sig in i butiken precis efter öppningsdags, klockan fem på morgonen." Länk: aftonbladet.se

Det behöcs inga kyrkor församlingar och en inbillad Gud för att ta tillvara kulturarvet. Jag betalar gärna skatt till det och är t o m villig att bidra med frivilliga insatser. Svenska kyrkan överlever nog, men det är glädjande att många inte längre slentrianmässigt är medlemmar.

#16 Per W du skulle helst se att all religion upphörde? Men så enkelt är det inte, i grunden har de flesta ett behov att tro, vad det än gäller, tron är en mekanism för utveckling utan den så blir vi robotar. Se på CMO som gör allt med sin tro att tycka illa om folk, utan den skulle han knappt överleva. I sak anser jag att slutar vi att använda tron som hjälpmedel slutar vi också upp med att leva ut våra känslor som är baserat på tankar och känslor, så egentligen spelar det ingen större roll om vi tror på en Gud eller inte huvudsaken är att vi inte förgår oss på varandra för att vi ogillar vad andra människor tycker och tänker.

#19 Per, visst, på grund utav fanatism, då har tron skenat iväg och ett tvång har tagit överhanden på människors känslor för att deras ledare påbjudit detta.