Mitt liv på Kyrkogården

Janne! Intressant och självutlämnade med en fantastisk känsla för existensen må jag säga, nu vill jag se dig på ålderns höst ta en resa till Viranasi! Life is only temporary...

När jag passar barnbarnet Går jag ofta där För stillheten och ron Hon somnar så bra där.Sen har det varit trevligt att resa med dig Bland de fria resenärerna MINNEN.TACK för en angenäm rundtur Kram

Jag har haft en period utan inspiration att skriva en artikel.Så vaknar jag mitt i natten och är tänd och skriver detta på någon timme. Jag liksom återvände till min barndom och skrev och skrev. God Helg alla ni som vandrat påkyrkogårdar med mig!/Ja

Tack för en väldigt målande och trevlig läsning. Det var spännande att följa med i dina fotspår bakåt :-, och visst är det så att vi är lika när den dagen kommer även om vi då vi andas kan förledas att tro något annat.

Själv har noterat att man på vissa ställen i Mikronesien, Melanesien samt i Polynesien begraver sina anhöriga på den äldste sonens tomt. Det förekommer även på andra ställen i världen. Det jag tror lite unika är att graven eller snarare mausoleet, för det är ofta tak inte sällan är större och mer påkostat än den levande familjens bostadshus. Så det är lätt att knacka på fel dörr!

I din berättelse följde jag dig i hasorna, kikade över din axel och lyssnade intresserat. Jättebra!

Tackar varmt för era kommentarer av oilika slag De betyder så mycket för mig. Ragnhild! Jag hade ett val! Skulle jag servera en spontan artikel medan den var varm - eller skulle jag sitta och finjustera den någon timme. Nu blev det en liten kompromiss. Jag kortade av några meningar samt bytte ut 3-4 ord. / Jag är i en ålder då jag en söndag kan sitta i kyrkbänken med en vän. En månad senare får jag hälsa på honom vid hans familjegrav. " Vi ses kompis".

9 Vill minnas att det var på Tonga som gravarna ibland omgärdades av urdruckna ölflaskor. Om det nu var på grund av uteblivet returflasksystem eller av annat skäl. Ölen licenbryggdes f.ö. från Pripps recept.

Årets märkligaste utgrävning av gravplatser har ägt rum 2 mil från mig här. Nämligen "Offerplats Finnestorp" som Du lätt hittar på nätet. Där vid en krök av ån Lidan möttes tre gamla härader, det gör de fortfarande.Där i dyn har de som segrat i en stor strid begravt hästar och ryttare med sannolikt full utrustning. Man har alltså begravt Fienden, även om slaget kan ha stått en bit bort. I sommar har man hittat delar av seldon och sadlar etc. Jag har fått rundbrev om det. Men vetenskaplig rapport dröjer i vanlig ordning. Tänk dig in i de fantastiska skeenden då man avrättade sårade hästar och lemlästade ryttare. Oftast vanliga bondpojkar utan stor stridserfarenhet....

Sedan Sv Kyrkan blev Frikyrka så har vi avgjort lämnat Enhetskulturen bakom oss.Jag tror att gamla lokala traditioner åter kan tas fram, på sina håll.I dödsannonserna ser man olikheterna tydligt. I bygder som har stark gammaldags frikyrklighet ser dödsannonserna ut på ett "frommare" sätt än på annat håll.Frälsningsarmen skrev förr att en soldat blivit "befodrad till härligheten". Hur skriver de i dag...