Jag har mött en pedofil

På alla plan umgås du hellre med barn, som du ovan har sagt.
Jag kan däremot tycka att föräldrar kan göra oerhört stora "nummer" av en viss typ av händelser - dvs när d i r e k t a kroppsliga övergrepp inte har skett men man startar med att måla fan på väggen och det är kanske det som är den röda tråden med Ilonas text

Tänk dig bara hur du ser ut och beter dig när du är sexuellt upphetsad!!! Men du tror kanske i din naiva värld att din vuxna kåthet inte syns, du som inte "sänker" dig så långt att du inte följer ditt begär.
Jag hoppas att fler, i synnerhet ensamstående kvinnor, med små barn läser det här! Vakna upp, ty när en man säger att han ÄLSKAR barn i t ex en kontaktannons, så dra öronen åt er!

Alltså, när sen övergreppen har skett så går offret - barnet som vuxen - till den freudianske psykologen/terapeuten och betalar för att än en gång få bekräftat att det var barnets eget fel!
Visst är du väl påläst och känner till det och övriga kulturella "fenomen" som fortfarande understödjer sexuella övergrepp på barn?

Att du socialt och emotionellt även behöver barnen, som inte ens befinner sig på din vuxna nivå, talar även det sitt tydliga språk.
Du vill ha pedofili till vilken sexuell läggning "som helst". Men Moffe, Gud hjälpe dig... Nu önskar jag verkligen att det fanns en Gud! Det är en läggning som inte är på barnens UTAN ENDAST PÅ DINA VILLKOR!

Tack Inger, det var det vettigaste jag läst på länge!

I Svar 23 påstår du att vuxna inte kan bli kära i barn eftersom att barnen inte kan svara på vuxnas behov. Nu är jag faktiskt inte en sån person som finner glädje i att få mina behov tillfredsställda av andra. Jag är en mycket osjälvisk person, även om jag gärna talar om mig själv! När jag blir förälskad i ett barn så är det mer en inre känsla än ett trånande efter gensvar. Det låter kanske lite konstigt men jag blir tillfredsställd vi talar alltså om kärlek av att inte bli tillfredsställd!

Att man ska se upp för personer som ”älskar” barn är helt befängt i mina ögon. Det är troligen mindre risk att en som älskar barn förgriper sig på ett barn än en som inte gillar barn så mycket. En sexuell lust till barn bestäms inte utifrån ens kärlek till barn. Lusten bara finns där en vacker dag, och jag blev medveten om min rent sexuella lust när jag var 12 år. Ett år senare blev jag tillsammans med en 10-åring. Vi var tillsammans i över tre år utan att ha sex.

I Svar 28 påstår du att min läggning gör att jag behöver barnen, som att de bara är en handelsvara. Det stämmer inte på mig. För min sexuella lust kanske jag behöver vissa fantasier för att bli upphetsad. Men när det handlar om det sociala umgänget med barn så är det mest barnen som behöver mig. Och jag älskar när barn tyr sig till mig och upplever mig som en varm och trygg människa. Då känns livet meningsfullt och jag blir uppfylld av kärlek.

I Svar 29 spekulerar du åter igen om vad jag gör med barn och inte. Du frågade när jag började leka med barn som är 7 år yngre än mig. Eftersom att jag är 21 nu så innebär det att om jag ”leker” med en 14-åring… Nej, jag kan faktiskt inte inse det ”absurda” med att uppskatta en 14-årings sällskap. Jag trivs väldigt bra med ungdomar med.

Jag hade en kris dock, när jag först förstod att jag verkade vara avskydd i samhället, där jag sökte mig tillbaka i min barndom. Där kom jag faktiskt fram till att min barndom varit väldigt positiv i många avseenden. Jag har aldrig varit utsatt för vuxna, jag har snarare känt mig lite ensam och även trivts bra med att vara ensam. Men jag hade varit mycket tryggare om någon vuxen verkligen hade varit intresserad av mig på ett djupare plan.